Lässtatus

Boken jag läser för tillfället är Pål Eggerts Borde vara död. Jag har varit nyfiken på den här boken länge och ungefär halvvägs in har nyfikenheten inte stillnat än. 
 
Det är mörkt, annorlunda och intressant. Jag hoppas att jag kommer fortsätta känna så under resten av läsningen också för då finns det chans att boken får ett högt betyg av mig. 
 
 
 
 
 
 

Recension: Clockwork Princess

Titel: Clockwork Angel
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Utgivningsår: 2013
Förlag: McElderly Books
 

 
Sista delen i The Infernal Devices. Nu är det slut. Som tur är kommer det mer att läsa om den här världen, men det blir inga fler böcker om Shadowhunters i viktorianska London. 
 
Det tar på något sätt emot att skriva den här recensionen. Inte bara för att det är slut, utan även för att jag inte vet vad jag ska säga. Det finns nämligen så mycket som kan bli sagt och jag är rädd att röra till det. Jag vet att många kastade sig över den här boken så fort den kom ut, men jag vill heller inte avslöja något för de som inte läst den ännu. Själv höll jag mig borta från alla recensioner och reflektioner om boken tills jag själv hade läst klart den. 
 
Att läsa sista delen i en serie som man älskar är speciellt. Man vill ha det perfekta slutet, men hur kan man veta vilket slut som är perfekt? Personligen brukar jag tycka minst om den slutgiltiga etappen i böcker och filmer över lag. Jag är mer intresserad av början och upptrappningen än av själva slutet. 
 
Jag är nöjd. Det är jag. Jag njöt av att läsa Clockwork Princess. Boken i sig kanske är den bästa i trilogon, men den slår inte känslan jag hade när jag läste Clockwork Angel. 
 
Det enda större klagomålet jag har är att Cassandra Clare borde sluta vara en sån matchmaker. Alla karaktärer ska paras ihop, ha kärleksproblem och det på ett ganska uppenbart sätt. Det blir lite för mycket. Och lite, lite för smörigt ibland. Förutom det så gillar jag relationerna karaktärerna emellan. Det största relationsdramat i serien har utan tvekan varit Will/Jem/Tessa-triangeln. Ett riktigt vackert triangeldrama som jag faktiskt kände fick en bra upplösning. 
 
Allt som allt tycker jag hemskt mycket om den här serien, kanske till och med mer än The Mortal Instruments, och känner att den fick ett värdigt slut. 

Bokförälskelse inne på Waterstones

 
Jag hittade helt fantastiska upplagor av gamla barnklassiker och sagor inne på Waterstones igår. Riktigt tjocka böcker med vackra omslag, typsnitt och bilder. Jag brydde mig inte ens om att se efter hur mycket de kostade - antagligen en hel del -  men åh vad jag hade velat ha dem! Jag blir så glad när det ges ut nya upplagor av sådana här böcker och de lyckas hålla den där fantastiska gamla stilen. 

Recension: Ursäkta att man vill bli lite älskad

Titel: Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Utgivningsår: 2011
Förlag: Alfabeta
 

 
När jag var hemma i Sverige kände jag för att läsa något lätt. Jag styrde därför stegen mot min systers bokhylla, plockade åt mig Ursäkta att man vill bli lite älskad och satte mig ute i solen. (Ni märker att jag sätter mig ute i solen med en bok så fort jag får chansen va? ;)) 
 
Boken var precis vad jag behövde. Lättläst, kvick och rolig samtidigt som den behandlar viktiga ämnen som vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Den handlar om att vara vanlig, att känna att man inte duger, att vilja men inte räcka, att göra misstag. Stort plus för hög igenkänningsfaktor!
 
Det händer inte särskilt ofta att jag är stolt över svensk ungdomslitteratur men det här är ett sådant fall. Johanna Thydells språk är så mysigt, så rätt i sammanhanget och allt blir så realistiskt och jordnära. 
 
Jag hör själv hur jag prisar boken och för att det inte ska dra iväg vill jag tillägga att det ändå inte är en ny favoritbok. Jag är nog några år för gammal för att uppskatta den fullt ut. Om en månad kommer jag antagligen inte ens komma ihåg vad den handlade om.
 
Men jag tyckte om den precis när jag läste den och i det här fallet var det bara det jag behövde. 

Recension: Midnattsgränden

Titel: Midnattsgränden
Författare: Rachel Caine
Serie: Vampyrerna i Morganville #3
Originaltitel: Midnight Alley
Utgivningsår: 2012
Förlag: Styxx Fantasy
 


Den tredje delen i Rachel Caines serie om Vampyrerna i Morganville var den första boken det här året som jag satt utomhus och läste. En plats i lä, värmande sol, en katt som stryker sig mot benen – och så en bok. Mycket bättre blir det inte, eller hur?
 
För lyckligtvis var det inte bara ett bra läge, utan det var en bra bok också. Det var roligt att återvända till Morganville och läsa om Claire och hennes vänner i Glashuset, samt alla hot mot dem som kommer från olika delar av staden.
 
Jag gillar hur handlingen är uppbyggd, med flera små händelser som sedan mynnar ut till större. En del kopplas ihop, andra inte. Det blir aldrig tråkigt, men det känns inte heller som att det händer för mycket.  Rachel Caine har hittat en balans som gör att man inte kan bli annat än fast.
 
Det jag tycker är synd är väl att jag inte känner mer för karaktärerna. Jag gillar Claire och jag gillar Myrnin, en gammal vampyr som har en stor roll i den här boken. Amelie, som man är bekant med sedan tidigare, är också intressant. Däremot känner jag inte att jag har något starkt band till Claires vänner. De är mysiga, har starka personligheter och allt som jag gillar men av någon anledning når de inte helt fram. I den första boken tyckte jag väldigt mycket om Michael och även om han fortfarande är min favorit så önskar jag att jag kände mer för honom som karaktär.
 
Detta får jag erkänna leder till att helhetsintrycket av boken svalnar efter ett tag. Under läsningens gång var det spännande, intressant och kul, men någon vecka senare rycker jag på axlarna och säger att ”Ja, det var en bra bok.” Inte mycket mer än så. Jag önskar alltid att böcker ska ge mig en bokförälskelsekänsla som varar i många veckor efteråt men tyvärr är det få som gör det. Midnattsgränden nådde inte heller hela vägen fram men jag står fast vid att det är en absolut läsvärd bok. 

Ett obokigt inslag

Vad fint mitt förra inlägg var kan jag tycka. Så härligt. Ute, bok, sol, fjäril. När jag satt där på trappan och läste tänkte jag på vilken underbar dag det var och verkligen njöt. Vad som hände strax efter att jag publicerat det inlägget har ingenting alls att göra med böcker men jag måste nämna det ändå, bara för att det kändes så ironiskt. 
 
Då kom jag nämligen att tänka på något annat - att ytterdörren låses automatiskt och att min nyckel låg inne i min jacka. Plötsligt var inte dagen så jävla underbar längre. Så jag fick ta en extra promenad på 8km, efter ett träningspass, med gammal träningsvärk, en annan 6km promenad framför mig, utsvulten och med en blåsa som kändes sprickfärdig. 
 
Tills dess var boken bra i alla fall. Och solen sken. 
 
Och nej, det fanns inga sätt att bryta sig in på. Jag övervägde starkt att försöka klättra på väggen för att nå ett fönster på övervåningen. Det fanns en stol att stå på, men högre än så kom jag inte. 
 
Så nog var det tur att solen sken. 

Läser just nu



Faktiskt precis just nu. Ute på trappan i den underbara vårsolen. Och så måste jag påpeka att en citronfjäril precis flög förbi. Sommarkänsla!

Uteläsning



I helgen hade jag det såhär mysigt i solen. Att kunna läsa ute är underbart! Boken är dessutom utläst och jag kan säga att jag är nöjd med seriens slut. Väldigt fint.

Recension: My Soul to Keep

Titel: My Soul to Keep
Författare: Rachel Vincent
Serie: Soul Screamers #3
Förlag: Mira Ink
Utgivningsår: 2010
 

 
Nu har jag läst även den tredje boken i Soul Screamers-serien och jag kan utan tvekan säga att den hittills är den bästa. Föregående böckerna gillade jag också, men den här höll mitt intresse på ett annat sätt. 
 
Soul Screamers handlar om tonårsbansheen Kaylee, som får föraningar när någon i närheten av henne är på väg att dö. Varje bok har hittills innehållit ett nytt "mysterium" eller "fall" som på något sätt lyckas involvera Kaylee och hennes närmaste. Romansen mellan Kaylee och hennes pojkvän Nash har ganska stor del i boken så lite kärlekstrassel får man också vara beredd på. 
 
Precis som de två tidigare böckerna händer det mycket i den här. Språket är lätt och handlingen flyter på i ett bra tempo. Det var ändå någonting som gjorde att jag tyckte mer om den här boken. Den kanske var lite mörkare, lite allvarligare, dock fortfarande med uppskattade humorinslag. 
 
Jag gillade kärleksintresset Nash mer i den här boken när man fick se en annan sida av honom. Då var han inte längre lika tråkig. Tycker ändå mer om hans bror och det tror jag att jag kommer fortsätta göra. 
 
Jag har bok fyra lättillgänglig och sedan bok fem och sex i Sverige. Planen är mycket riktigt att läsa klart hela serien så jag hoppas att den fortsätter mer i samma spår som My Soul to Keep. 

Gilmore Girls Quote #2


Recension: Katya's World

Titel: Katya's World
Författare: Jonathan L. Howard
Serie: Russalka Chronicles #1
Förlag: Osprey Pub Co
Utgivningsår: 2012
 

 
Katya's World utspelar sig i framtiden, på Russalka, en planet bestående av enbart vatten som människor från jorden har koloniserat och sedan efter en lång rad händelser förklarat krig med. Huvudpersonen heter inte helt förvånande Katya, en sextonåring som ska ge sig ut på sin första riktiga undervattensresa som navigator för sin farbrors ubåt. 
 
Handlingen, idén, den blandade enkelheten och komplexiteten, är egentligen fantastisk. Jag har inte läst något liknande förut vilket gjorde det hela spännande. Det hela kändes lite som en film. Under läsningens gång var mina tankar dock ofta på andra håll och jag har en känsla av att jag kunde ha uppskattat boken mer om jag hade klarat av att koncentrera mig bättre. 
 
Men nja. Trots den lovande handlingen räckte det inte för att hålla mitt intresse. Det fanns så mycket tekniska termer som gjorde mig så förvirrad att jag ibland undrade vad det var jag läste. Det var längesen jag läste en ungdomsbok och stötte på så många ord som jag aldrig hört förut.
 
När det gäller karaktärerna fanns det en, piraten Kane, som jag verkligen fascinerades av. Annars var jag mest förvirrad av de ryska namnen som lät så lika. 
 
Jag får helt enkelt konstatera att den här boken inte gick helt hem hos mig, även om idén är suverän, men jag har blivit nyfiken på att läsa fler böcker som innehåller science fiction. Och ja, kanske att jag skulle tycka mer om boken vid ett annat tillfälle. 

Gilmore Girls Quote


Bokpackning

 
Resväskan är packad, boardingpasset är utskrivet och universitetsansökan inskickad. Med andra ord är det snart dags för mig att säga hejdå till Sverige igen. Den här gången blir jag antagligen borta till slutet av sommaren.
 
Det syns inte så väl på bilden men det övre lagret på väskan fick innehålla lite böcker, samt tvserieboxar. De som fick äran att följa med är Pandemonium, Borde vara död, Farlig förmåga och Jellicoe Road. Samt Clockwork Princess i handbagaget. Just nu fasar jag inför ännu ett flygplatshejdå men jag antar att det bästa för mig är att komma in i den engelska vardagen igen. Vi hörs när vi hörs, förhoppningsvis snart!

Nya böcker

 
I och med att jag kom hem till Sverige kom det några paket hem till mig. (Påminnelse till mig själv - adlibrisfakturan) Och paket gillar vi ju! Tre recensionsexemplar i form av Borde vara död, Midnattsgränden och Farlig  Förmåga. Från Adlibris blev det även Pandemonium, som jag äntligen hittat i den utgåva jag ville ha, och efterlängtade Clockwork Princess som jag läser för tillfället. 

.




LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0