Pål Eggert på Styxx Fantasy

På Styxx Fantasys hemsida har Pål Eggert, författare till Borde vara död (mars 2013) svarat på en del frågor om skrivande, boken och författarskap.
 
Jag är glad i allt som Styxx har givit ut och det har hittills varit den enda anledningen till att jag varit lite intresserad av Pål Eggerts nya bok. Nu efter att ha läst den här intervjun blev jag faktiskt mer sugen på att läsa den! 
 
Här kommer ni till intervjun. 
 
 
 
 

Film: Beautiful Creatures

 
Plus: Miljön för att den var underbar, sydstadsdialekten för att den var underbar, Jeremy Irons för att jag gillar honom, Lena för att hon hade en större personlighet än i boken, Emma Thompson för att hon är så duktig, Ethan för att han var rolig när han var konstig, humorn för den behövdes, slutet för att det faktiskt funkade. 
 
Minus: Handlingen för att den inte stämde med boken och framför allt blev förvirrande, magin för att den var fult gjord, sydstadsdialekten när det gäller Ethan och Lena, Macon Ravenwood som karaktär, Ethan för att han var konstig, bristen på spänning som faktiskt lyckades vara spännande, Lenas rum för att det såg ut som en skärm när det blev text, Sixteen Moons som inte var med, Lenas födelsedag för att det varken var spännande eller intressant, kärlekshistorian som inte berörde, slutet för att de gjorde om handlingen till det sämre. 
 
Sammanfattning: Inte lika bra som boken - förväntat. Besvikelse - uppenbarligen inte förväntat. 

Musiktips!

 
Har ni hört Oskar Linnros nya singel? Om inte - lyssna och/eller titta! Linnros texter lyckas alltid ha så enkla ord men ändå stor betydelse. Det är den typen av låttexter som jag gillar bäst. Enkla ord som låtskrivaren har lyckats göra poetiska i alla fall. Fina ord och en tilltalande melodi går sällan fel! 

Harry Potter i Oxford

Flera scener i Harry Potter-filmerna har spelats in i mitt kära Oxford. I helgen var jag inne på the Bodleian Library, i the Diviniy School. Det rummet användes som sjukstugan i Harry Potter and the Philosopher's Stone och när de lärde sig dansa i The Goblet of Fire. Fler delar av Bodleian Library ska ha använts till inspelningen också, men dit har jag ännu inte kostat på mig att få en guidad tur. Att gå in i the Divinity School kostar bara ett pund och man kan gå in utan guide och titta runt i sin egen takt. 
 
 
 
 
The Divinity School är känd för flera andra saker också men jag gissar på att det är Harry Potter som intresserar er mest, precis som för mig. Om ni kommer till Oxford rekommenderar jag absolut att besöka the Bodleian Library.
 
Jag har flera Harry Potter-relaterade saker jag vill göra här i England och jag lovar att dela med mig av alltihop. Det finns en hel del Tolkienplatser jag måste ta mig till också! 

Ett försök?

 
Jag plockade fram The Hobbit ur bokhyllan idag. Har egentligen en annan bok som jag läser men jag är sugen på att läsa denna. Hittills har jag bläddrat lite i den och läst de första sidorna som var jättemysiga. Nu är frågan om jag ska fortsätta läsa den. Kanske läser den på dagtid och sedan har min andra bok på kvällarna i sängen. 

Tävling hos Bokgläntan

Just nu håller tjejerna på Bokgläntan en tävling som ni inte får missa. Priset är 150 kr på Adlibris eller The Book Depository och Stephen Chboskys underbara Wallflower. 
 
Klippet nedan är första delen av tävlingen. Klicka här för att komma direkt till bloggen. 
 

Recension: Beautiful Creatures

Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Serie: Caster Chronicles #1
Förlag: Penguin Books
Utgivningsår: 2009
 

 

Filmatiseringen av Beautiful Creatures har precis haft premiär – lagom till att jag hann köpa och läsa boken.  Det har pratas mycket om den här boken i och med filmen och jag har hört både negativa och positiva ord. 

 

Beautiful Creatures utspelar sig i södra USA och berättelsen innehåller spår från inbördeskriget. Huvudperson är en kille, något som man inte stöter på alltför ofta i Young Adult-litteraturen. Kärleken har fortfarande stor plats, men det blir uppfriskande att inte läsa om det från tjejens perspektiv. Det övernaturliga i Beautiful Creatures är en form av häxor. Jag vill inte ge mycket mer detaljer eftersom jag tycker att ni bör läsa boken utan att veta för mycket. 

 

Att jag läste Beautiful Creatures vid den här tidpunkten var främst för att läsa ut boken innan filmen. Dessutom har det talats så mycket om den att jag blev riktigt nyfiken.  Jag hade hört att boken var väldigt bra, men jag hade också hört att den var långsam på sina ställen, så jag hade varken för höga eller för låga förväntningar.

 

Allt som allt gillar jag boken. Jag gillar handlingen, att inbördeskriget och platsen har en stor roll, och att berättelsen är ur en killes perspektiv. Jag tycker historia om sydstaterna är väldigt intressant och älskade att många karaktärer hade sydstadsdialekt som man lätt kunde föreställa sig bara genom att läsa dialogerna. Tänk er en liten stad där alla känner alla, sydstadsdialekt, referenser om Scarlett O’Hara, stora plantage och gamla familjer… Åh. Många pluspoäng från mig.

 

Jag tyckte aldrig att boken var riktigt spännande, men det tror jag kan bero på att jag läste den mest spännande delen samtidigt som jag satt barnvakt – med andra ord var koncentrationen inte på topp. Tråkigt var det aldrig och även om boken var på över 500 sidor tyckte jag inte att den var långsam. Jag gillar när det inte går för fort fram.

 

Inget mästerverk men en väldigt läsvärd bok som jag tror och hoppas gör sig bra som film. Rekommenderar den om ni är sugna på att läsa en bra paranormal romance med ”häxor” ur en killes perspektiv. Jag kommer antagligen att köpa fortsättningen och  jag ser verkligen fram emot att se filmen!


Warm Bodies

 
I söndags var jag på bio och såg Warm Bodies, en av vårens många efterlängtade filmer. Jag hade ganska höga förväntningar, men jag antog även att filmen, liksom boken, skulle vara en aning konstig och speciell. 
 
Det var den. Inte på ett dåligt sätt dock. Jag gillade filmen, det gjorde jag. Eftersom jag visste vad som skulle hända kände jag kanske ingen jättespänning, men det har jag inte för mig att jag gjorde när jag läste boken heller. Det jag gillar mest är helt klart R - hans berättarröst, hans karaktär och humorn som han inger berättelsen. 
 
Tycker helt klart att filmatiseringen gör boken rättvisa. I boken fattade jag inte Romeo och Julia-grejen, men i filmen var det mycker mer uppenbart. Men ja. Bra! Definitivt. I alla fall om man klarar av en film som har både zombier och mycket humor.

Läser just nu



Igår läste jag ut Beautiful Creatures så nu har jag Crossed i i knäet. Jag ser efter barnen 10 h om dagen den här veckan, men så fort de sysselsätter sig själva plockar jag upp boken. Jag behöver den verklighetsflykten för att inte bli helt slut. Hittills gillar jag den!

Recension: Dinner with a Vampire

Titel: Dinner with a Vampire
Författare: Abigail Gibbs
Serie: The Dark Heroine #1
Förlag: Harper Voyager
Utgivningsår: 2012
 

 

Efter titelns avslöjande att boken handlar om vampyrer och framsidans klisterlapp som säger något i stil med ”The sexiest romance you'll read this year” började jag läsa Dinner with a vampire med inställningen att det skulle vara någon typ av dark romance. Det visade sig vara ett bra antagande. Boken är längre, lite mognare och sexigare än vad en bok i Young Adult-kategorin brukar vara, men det var bara en fördel.

 

Handlingen är inget nytt – författaren har som många andra inspirerats av Twilight, men med ett intresse av att göra sin egen berättelse mörkare och mer ”edgy”. Det tycker jag hon har lyckats bra med, och ett extra plus får hon för att bara ha varit fjorton år när hon började skriva boken. Även om jag har läst och sett liknande berättelser förut var det inte något som störde mig. Handlingen var under vissa tillfällen uppenbar, men vid flera tillfällen gick den i riktningar som jag inte hade väntat mig. Huvudsakligen är den romantisk (utan att vara sötsliskig) men det fanns även en mer spännande storyline som utvecklades mer och mer ju längre in i boken man kom.

 

Huvudrollen, Violet, kände jag mig ganska bekant med direkt. Hon påminde om karaktärer som jag själv skapat för några år sen.  Hon tänker sig inte alltid för innan hon pratar och är tuff och bräcklig på samma gång.  Jag är inte säker på om jag gillar det eller inte, men det lutar åt det förstnämnda.

 

Boken höll mig aldrig fängslad, men det tog heller inte många dagar att läsa ut de 550 sidorna så någonting klickade definitivt. Jag ville hela tiden veta vad som skulle hända och även när det inte var så händelserikt var det aldrig tråkigt. Jag älskar för övrigt att större delen av boken utspelar sig på en gammal herrgård utanför London. Det gav boken en tidlös känsla och för mig som älskar att läsa om gamla hus och familjer passade det väldigt bra.

 

En väldigt trevlig läsning helt enkelt, och väldigt intressant med en så ung författare.  Om ni är intresserade av att läsa den här boken tycker jag att ni ska göra det, men ha heller inte för höga förväntningar. Jag fick ungefär vad jag väntade mig och kan absolut tänka mig att läsa del två som kommer ut i år. 


Läser just nu



Har en sån där dag som skulle ha varit en riktigt riktigt bra dag, men som visade sig bli en helt vanlig dag. Till och med sämre än en vanlig dag, eftersom den egentligen skulle ha varit så bra.

Tur att böcker finns såna dagar. Idag läser jag Beautiful Creatures. Älskar att den utspelar sig i södern. Att tänka mig in i sydstatsdialekten är precis vad jag behöver just nu.

Recension: Soon I will be Invincible

Titel: Soon I will be Invincible
Författare: Austin Grossman
Förlag: Pantheon Books
Utgivningsår: 2007
 

 

En bok om superhjältar är inte något har läst förut. Jag har helt enkelt inte känt något behov att göra det och efter att ha läst ut Soon I will be invincible känner jag inte direkt för att gå ut och leta efter liknande böcker heller. 

 

Boken är skriven ur två synvinklar – i vartannat kapitel får man följa Doctor Impossible, the bad guy, som försöker ta över världen om och om igen och i vartannat kapitel får man följa Fatale, en kvinnlig cyborg som kämpar på de godas sida.

 

Inte för att vara hård eller så, men jag tror att det enda bra med boken var Doctor Impossible. Han var cool, rolig och intressant medan de goda superhjältarna var bra tråkiga. Jag brydde mig inte om deras bakgrundshistorier, jag blandade ihop deras namn och tankarna gled ofta iväg till något annat när jag läste om dem.

 

Början av boken gillade jag då den väckte intresse direkt, men sen tog det aldrig riktigt fart. Det hoppade lite i tiden och jag bara… brydde mig inte tillräckligt för att vara intresserad. Skrivsättet fick därför ett plus i början, men eftersom författaren aldrig lyckades fånga mitt intresse hundra procent blev det minus sen. Dessutom lät Doctor Impossible och Fatales berättarröster alldeles för lika.

 

Allt som allt är jag glad att jag provade på att läsa den här boken eftersom den var olik allt jag tidigare läst. Då och då kändes den fånig (jag kunde inte sluta tänka på hur tydligt det märktes att författaren haft en dröm om att bli en superhjälte hela sitt liv) men onda, genialiska Doctor Impossible gjorde läsningen helt okej. Om jag rekommenderar boken? Ja, kanske, om du verkligen älskar superhjältar. Annars klarar du dig lika bra utan den också. 


Två från Waterstone's

 
I lördags hittade jag precis den utgåvan av Beautiful Creatures som jag ville ha! Nu får jag ta tag i att läsa den innan filmen kommer ut. Jag fick även med mig Crossed för det känns som att den har tittat på mig varje gång jag gått in i bokaffären. Det är nog dags att läsa den nu när även den sista delen har kommit ut. 
 
Sedan jag flyttade till Oxford har jag faktiskt inte handlat några böcker online. Dels för att jag inte är helt säker på hur man tar emot paket som inte kommer genom dörren, men främst för att jag inte har känt något behov av det. Det finns gigantiska såväl som pyttesmå bokaffärer i den här staden, priserna varierar mellan 2 och 9 pund för en paperback (1 pund är drygt 10 kr) och utbudet är bra. Och vet ni hur mysigt det kan vara att strosa på Oxfords gator, mellan kyrkor och universitetsbyggnader och stanna till vid en bokhandel här och där? 
 
Extremt mysigt.
 
Så om det inte gäller någon speciell bok som jag vill ha i någon speciellt utgåva tänker jag fortsätta att köpa mina böcker i affär. 

Recension: Clockwork Prince

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #2
Förlag: McElderly Books/Simon and Shuster
 

 
Den här boken läste jag ut någon gång innan jul och tankarna som jag hade kring den då är inte längre lika klara. Det får därför bli en kortare och enklare recension än jag skulle önska.

 

Clockwork Prince är då andra delen i The Infernal Devices-serien av Cassandra Clare. Böckerna utspelar sig i samma värld som hennes andra serie The Mortal Instruments. TMI utspelar sig i nytida New York, men i TID får vi följa shadowhunters och downworlders i viktorianska London – min absoluta favorittid/miljö att läsa om.

 

Clares karaktärer är som vanligt roliga att läsa om och lätta att sympatisera med och tycka om. Att träffa dem första gången i föregångaren Clockwork Angel var snäppet mer intressant än att följa deras utveckling nu, men ändå älskar jag det. Jag gillar Tessa som huvudperson, slits mellan Will och Jem och ler för mig själv åt Henrys och Charlottes relation.

 

Det finns några små saker som jag stör mig på och det tror jag att jag har tagit upp tidigare – att Clare nästan tycker för mycket om sina karaktärer. Hon har skapat dem lite för bra och ibland tycker jag mig ana att hon favoriserar vissa ännu mer. Ta Will och Jem till exempel. De båda har haft det och har det väldigt svårt båda två, och kanske har Jem haft det ännu lite värre. Ändå är det Wills svårigheter som hamnar i centrum. Det är honom man ska tycka mest synd om och våndas med och man ska swoona och dö lite inombords, för stackars Will och ändå är han så himla bra och och och… Visserligen swoonar jag och jag dör lite inombords också, och det är okej. Jag gillar bara inte att allt han går igenom ska framstå som mycket värre än det som händer och har hänt Jem. Lyckligtvis tycker jag om båda två jättemycket.

 

Nu kommer detta bli en förvirrande och lång recension i alla fall, om jag inte börjar tygla mig. Clockwork Prince är en värdig uppföljare till Clockwork Angel och fast den är mellanboken i en trilogi var den aldrig tråkig att läsa. Jag både ser fram emot och fruktar att tredje delen, Clockwork Princess, ska komma ut. Jag vill inte att det ska ta slut, för faktum är att jag börjar gilla The Infernal Devices mer än The Mortal Instruments.   


Beautiful Creatures vs Beautiful Creatues

 
Jag har ett problem. Om knappt två veckor kommer Beautiful Creatures ut på bio och innan dess skulle jag jättegärna läsa boken. Eftersom boken är ganska tjock skulle jag vilja börja läsa den ungefär... nu. Problemet är inte att jag bara inte har boken utan även att jag vill få tag på den i rätt omslag. 
 
Med rätt omslag menar jag omslaget som inte är filmomslaget med människor på. De skyltar stort med den här boken på Waterstone's och andra bokhandlar här, och jag har sett båda omslagen när jag inte var ute efter boken. Nu när jag vill läsa den hittar jag däremot bara fel omslag. Det gör mig så irriterad! Jag vill ha en lila eller en svart bok men inte en bok med massa människor på. Speciellt inte om det visar sig att jag gillar boken och jag vill köpa fortsättningen. 
 
Ni boksamlare förstår mig nog. Livet är hårt ibland.



LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0