Ett konstaterande

Uppdateringen av den här bloggen går lite i vågor. Ibland kommer det flera inlägg i veckan, ibland är det tyst i flera dagar. De inlägg som jag faktiskt skriver är dessutom inte alls så genomtänkta som jag hade önskat. 
 
Jag vet inte riktigt om jag skriver det här nu för att be om ursäkt eller bara för att konstatera att det är så det är. Mitt liv har förändrats väldigt mycket sedan jag flyttade till Oxford förra hösten och att det blivit så är inget jag ångrar. Jag drömmer fortfarande om bibliotek, bläddrar och njuter av böcker i bokhandlar, tar fram en bok när jag behöver lugn, en sysselsättning eller en flykt. 
 
Men det finns så mycket mer och jag kan inte låta mitt fokus ligga på att skriva halvdåliga bokrecensioner. Jag är så lycklig här. Till och med de dagar som är jobbiga. Mina tankar är inte i böckernas värld lika ofta som de brukade vara och det gör mig ingenting för jag mår bra av det. 
 
Nu säger jag inte att jag kommer sluta uppdatera bloggen eller så. Kanske kommer jag skriva mer än jag någonsin gjort. Kanske kommer jag vara tyst i flera veckor. Jag vet inte. Man behöver inte alltid veta allting. 

Bokhyllekärlek

 
Tittade runt lite på tumblr och hittade den här bilden. En sån här bokhylla skulle jag kunna bli kär i trots att jag är höjdrädd. 

Spontant inköp

 
Igår när jag var på stan fann jag mig i ett plötsligt behov av en bok. Eftersom min boksamling här i Oxford är väldigt liten och att jag bara hade drygt en oläst bok kvar kände jag att det var okej att spontant köpa en bok jag aldrig hört talats om. Jag minns inte när det hände sist - i vanliga fall är mina bokköp mycket mer planerade än så. 
 
Boken fick bli Netherwood av Jane Sanderson och ska tydligen vara rätt lik Downton Abbey. Förhoppningsvis kan den passa mig som älskar Downton Abbey och den historiska brittiska miljön. Då boken gick på £1.5 får det vara värt en chansning! 

Recension: Borde vara död

Titel: Borde vara död
Författare: Pål Eggert
Utgivningsår: 2013
Förlag: Styxx Fantasy
 

 
Det perfekta utgångsläget är att öppna en bok utan att ha någon egentlig koll på vad den handlar om. Då vet man inte vad man har att förvänta sig och det är inte lika troligt att man blir besviken. 
 
När jag började läsa Borde vara död visste jag inte mycket mer än att handlingen utspelar sig i Göteborg och att två av karaktärerna var en konstig tjej och en socialarbetare. Att det fanns något slags övernaturligt inslag vad jag också medveten om, men osäker på vad. 
 
I efterhand tror jag inte det hade gjort något om jag vetat mer om boken. Allt i den är olikt vad jag läst tidigare och blev därmed inte det minsta förutsägbart. Det är dystert, mörkt och på sina ställen en aning kusligt. Miljön, bland hemlösa och olyckliga människor, kombinerat med övernaturligheter som jag aldrig hört talats om, fick boken att verkligen sticka ut ur mängden. Roligast att läsa om var socialarbetaren Sebastians arbete med de hemlösa, medan fantasydelen tappade mitt intresse efter ungefär halva boken. 
 
Den här typen av karaktärer är jag inte heller van vid att möta. Jag syftar inte bara på det faktum att många är hemlösa, drogmissbrukare etc utan främst på det faktum att de har en annan syn på livet och framställs på ett annat sätt än jag är van vid - fortfarande dystest och mörkt men samtidigt fräscht. 
 
Att läsa Borde vara död var lite som att ta ett steg ut ur min egen bekvämlighetszon; ett steg jag var glad att ta och gärna tar igen. Bokens andra halva höll mig aldrig riktigt fast men trots det rekommenderar jag att ni också utmanar era bekvämlighetszoner. Pål Eggert gör det värt att vidga läsvyerna lite. 

Lässtatus

 
Äntligen är det dags för mig att se vad det är alla pratar om! Jag har hört så väldigt många lovord om Jellicoe Road men hade ändå knappt någon aning om vad den handlar om förrän jag började läsa den häromdagen. Nu har jag läst ungefär hälften men jag har hittills väldigt svårt att bestämma mig för vad jag tycker. 

Uppdatering: Pandemonium

Läste precis ut den. Så. Himla. Bra. Inte någon nästangråt som när jag läste Delirium men över lag tycker jag nog att Pandemonium var ännu bättre. Åååååh. Nu kommer jag ha en jobbig bookhangover! 

Lässtatus

 
Förra sommaren läste jag Delirium. Jag gav boken två försök - första gången kom jag halvägs och sedan tröttnade jag, andra gången älskade jag den. Då låg jag ute i solen och smågrät till slutet, jag som så sällan gråter till böcker. 
 
Ändå har det inte blivit att jag tagit tag i läsningen av Pandemonium förrän nu. Främst för att jag hade svårt att få tag i den utgåvan av boken jag ville ha men också för att jag inte kände någon stress. Jag har sett att många bokbloggare blev mer eller mindre besvikna på Pandemonium så mina förväntningar var inte överdrivet höga.
 
Men vet ni? Jag började läsa den här boken i förrgår kväll. Igår läste jag ungefär halva. Nu har jag ungefär en tredjedel kvar. Och det kan jag säga att det inte är för att den är en besvikelse. Åh nej. Den är allt annat än en besvikelse. 

Gilmore Girls Quote #3


Recension: Farlig förmåga

Titel: Farlig förmåga
Författare: Jessica Spotswood
Serie: Systrarna Cahill #1
Originalets titel: Born Wicked
Utgivningsår: 2013
Förlag: Raben & Sjögren 
 

 
Det som först drog mig till den här boken var dess vackra omslag. Av erfarenhet vet jag att skenet kan bedra, men utan att veta mer än att boken handlade om häxor några hundra år tillbaka i tiden, bestämde jag mig för att ge den en chans. 
 
Något som jag är svag för är relationen syskon emellan. I Farlig förmåga har vi tre systrar med magiska förmågor, som efter sin mors död har sökt stor tröst hos varandra. Utan moderns beskydd vet de inte längre vem de kan lita på i en värld där flickor och kvinnor blir gripna för minsta misstanke om magi. 
 
Det visade sig att jag snart skulle falla för mer än bokens omslag. Handlingen grep tag i mig och sista halvan av boken slukade jag hur fort som helst. I vanliga fall har jag blivit lite trött på att läsa om sextonåriga karaktärer, men i det här fallet gjorde det mig inget alls. Det var något med boken som fick mig att känna mig som fjorton år igen, då koncepten i ungdomsböcker kändes fräscha, då karaktärerna inte kändes uttjatade, då jag ville läsa och läsa och läsa men inte ville att boken skulle ta slut.
 
Bara det är ett väldigt högt betyg måste jag säga. Det enda som jag i efterhand kan komma på störde mig var att alla titlar översattes. Miss blev fröken, Mrs blev frun etc. Det är en smaksak men personligen föredrar jag när man behållar originaltitlarna. Det säger jag inte bara för originalet är på engelska - om boken hade varit tysk hade jag gladeligen sett titlar som Frau och Herr. 
 
Jag tyckte mycket om att läsa om systrarnas relation. Jag ville att de skulle hålla ihop mot allt och blev riktigt frustrerad när det kom saker emellan och de inte lyssnade och trodde på varandra. Något som jag blev positivt förvånad över i boken var romantiken. Den var väl inget mästerverk egentligen, men jämfört med många ungdomsböcker kändes det... ja, lite som när jag var fjorton och allt jag läste fortfarande kändes nytt. 
 
Att boken fick mig att tänka tillbaka på hur min relation med böcker var för 5-6 år sedan var bland det bästa. Enbart det hade inte räckt så långt dock - det var en väldigt trevlig läsning oavsett och jag vill mer än gärna läsa fortsättningen. 



LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0