Titel: Scarlet

Författare: A.C. Gaughen

Utgivningsår: 2012

Förlag: Bloomsbury

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är det här egentligen? Jag hann precis avsluta en bok jag älskade (The Perks of Being a Wallflower) och nästa bok jag tar upp visar sig vara ännu bättre! Mina förväntningar på Scarlet var väldigt höga för jag har velat läsa boken ända sedan jag hörde talas om den. Om förväntningarna var rimliga? Skoja inte. Boken var ännu bättre än jag hade väntat mig. 

 

Scarlet är alltså en omtolknig av Robin Hood. Scarlet själv är en kvinna utklädd till en man i Robin Hoods tjuvgäng. Man behöver absolut inte veta mycket om Robin Hood för att fatta tycke för den här boken, men ett visst intresse för engelska legender och engelsk historia skulle antagligen leda till att man finner den ännu mer fascinerande. Jag tror absolut att den kan passa en ändå men om man letar efter en chiclit som utspelar sig i modern tid är väl Scarlet ett uppenbart dåligt val. 

 

Något som förvånade mig, men som jag älskade, var att även om boken var händelserik och hade flertalet actionscener, var den väldigt karaktärsdriven. Och ja, historien drivs även mycket av romantik vilket jag antar att en del uppskattar mycket medan andra gör det mindre. Själv älskade jag kemin mellan Scarlet och Robin, och även det retsamma förhållandet mellan Scarlet och John Little. John började som en av karaktärerna jag gillade mest, men hade nog föredragit att det lilla triangeldramat (som egentligen inte har så stor betydelse) hade uteslutits ur berättelsen. 

 

En som jag älskade från första till sista sidan var Scarlet. Jag är lite kär i henne helt enkelt. Jag tyckte inte alltid att hon sa de rätta sakerna eller gjorde rätt val, men hon är underbar! Stark, kick-ass och häftig men har även mjuka sidor som kommer fram flera gånger. Alla karaktärerna är fantastiska faktiskt och mer än en gång var jag avundsjuk på det mysiga Robin Hood-gänget - Robin, Scarlet, John och Much. Att de allihopa är häftiga men godhjärtade tjuvar gör ju inte saken sämre. 

 

Innan jag avslutar den här recensionen är det viktigt att tillägga hur mycket jag gillade språket. Det tog ett tag att komma in i det, då det fanns mycket slang som jag inte är van med, men sen bara älskade jag det. Att det tog tid att läsa då var snarare för att jag tyckte om att läsa orden flera gånger, bara för att de kändes så fina och jag verkligen kunde höra deras dialekter i mitt huvud. Efter att ha läst ut boken tycker jag att allt jag läser nu är tråkigt bara för att språket känns så vanligt och ja... tråkigt. 

 

Scarlet tilltalade mig verkligen, på alla sätt och vis. Det fanns brister men de har jag glömt redan så det var ingenting av betydelse. Jag tror att det här kan vara den bästa bok jag har läst i år. Utan tvekan en av de bästa.