Recension: Clockwork Princess

Titel: Clockwork Angel
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #3
Utgivningsår: 2013
Förlag: McElderly Books
 

 
Sista delen i The Infernal Devices. Nu är det slut. Som tur är kommer det mer att läsa om den här världen, men det blir inga fler böcker om Shadowhunters i viktorianska London. 
 
Det tar på något sätt emot att skriva den här recensionen. Inte bara för att det är slut, utan även för att jag inte vet vad jag ska säga. Det finns nämligen så mycket som kan bli sagt och jag är rädd att röra till det. Jag vet att många kastade sig över den här boken så fort den kom ut, men jag vill heller inte avslöja något för de som inte läst den ännu. Själv höll jag mig borta från alla recensioner och reflektioner om boken tills jag själv hade läst klart den. 
 
Att läsa sista delen i en serie som man älskar är speciellt. Man vill ha det perfekta slutet, men hur kan man veta vilket slut som är perfekt? Personligen brukar jag tycka minst om den slutgiltiga etappen i böcker och filmer över lag. Jag är mer intresserad av början och upptrappningen än av själva slutet. 
 
Jag är nöjd. Det är jag. Jag njöt av att läsa Clockwork Princess. Boken i sig kanske är den bästa i trilogon, men den slår inte känslan jag hade när jag läste Clockwork Angel. 
 
Det enda större klagomålet jag har är att Cassandra Clare borde sluta vara en sån matchmaker. Alla karaktärer ska paras ihop, ha kärleksproblem och det på ett ganska uppenbart sätt. Det blir lite för mycket. Och lite, lite för smörigt ibland. Förutom det så gillar jag relationerna karaktärerna emellan. Det största relationsdramat i serien har utan tvekan varit Will/Jem/Tessa-triangeln. Ett riktigt vackert triangeldrama som jag faktiskt kände fick en bra upplösning. 
 
Allt som allt tycker jag hemskt mycket om den här serien, kanske till och med mer än The Mortal Instruments, och känner att den fick ett värdigt slut. 

Recension: Clockwork Prince

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #2
Förlag: McElderly Books/Simon and Shuster
 

 
Den här boken läste jag ut någon gång innan jul och tankarna som jag hade kring den då är inte längre lika klara. Det får därför bli en kortare och enklare recension än jag skulle önska.

 

Clockwork Prince är då andra delen i The Infernal Devices-serien av Cassandra Clare. Böckerna utspelar sig i samma värld som hennes andra serie The Mortal Instruments. TMI utspelar sig i nytida New York, men i TID får vi följa shadowhunters och downworlders i viktorianska London – min absoluta favorittid/miljö att läsa om.

 

Clares karaktärer är som vanligt roliga att läsa om och lätta att sympatisera med och tycka om. Att träffa dem första gången i föregångaren Clockwork Angel var snäppet mer intressant än att följa deras utveckling nu, men ändå älskar jag det. Jag gillar Tessa som huvudperson, slits mellan Will och Jem och ler för mig själv åt Henrys och Charlottes relation.

 

Det finns några små saker som jag stör mig på och det tror jag att jag har tagit upp tidigare – att Clare nästan tycker för mycket om sina karaktärer. Hon har skapat dem lite för bra och ibland tycker jag mig ana att hon favoriserar vissa ännu mer. Ta Will och Jem till exempel. De båda har haft det och har det väldigt svårt båda två, och kanske har Jem haft det ännu lite värre. Ändå är det Wills svårigheter som hamnar i centrum. Det är honom man ska tycka mest synd om och våndas med och man ska swoona och dö lite inombords, för stackars Will och ändå är han så himla bra och och och… Visserligen swoonar jag och jag dör lite inombords också, och det är okej. Jag gillar bara inte att allt han går igenom ska framstå som mycket värre än det som händer och har hänt Jem. Lyckligtvis tycker jag om båda två jättemycket.

 

Nu kommer detta bli en förvirrande och lång recension i alla fall, om jag inte börjar tygla mig. Clockwork Prince är en värdig uppföljare till Clockwork Angel och fast den är mellanboken i en trilogi var den aldrig tråkig att läsa. Jag både ser fram emot och fruktar att tredje delen, Clockwork Princess, ska komma ut. Jag vill inte att det ska ta slut, för faktum är att jag börjar gilla The Infernal Devices mer än The Mortal Instruments.   


Recension: City of Lost Souls

Titel: City of Lost Souls
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #5
Förlag: McElderly Books/Simon and Schuster
 

Ja, den här serien borde kanske ha slutat efter City of Glass men jag kan ändå inte säga att jag önskar att böckerna efter det inte fanns. Även om de inte har varit lika bra som de tre första böckerna så har jag njutit av att läsa dem.

 

City of Lost Souls är då den femte och näst sista delen i Cassandra Clares serie The Mortal Instruments, en urban fantasy som utspelar sig i nutida New York. Böckerna innehåller en hel del spänning, kärlekstrassel och klockrena karaktärer.

 

Alla dessa kärleksproblem… Jag gillar att läsa om det, det gör jag. Men. Hallå. Jag vill inte ha mer fokus på det än den egentliga handlingen. För övrigt förstår jag inte varför man får läsa ur Maias och Jordans synvinkel. Deras kärleksproblem intresserar mig inte så pass mycket att jag tycker det är okej att de tar upp sidantal som hade kunnat gå till till exempel Alec.

 

Alec är nämligen den bästa och mysigaste karaktären någonsin. Jag önskar verkligen att man kunde få läsa mer ur hans synvinkel, men å andra sidan värdesätter jag de få tillfällen mycket mer nu. Jace, Clary, Simon och Isabelle är precis som i de andra böckerna intressanta att följa. Det är verkligen ett fint gäng med karaktärer som Clare har skapat. Och så Magnus! Det enda problemet jag har med karaktärerna är egentligen att de känns oövervinnerliga.  Jag väntar mig inte något annat än ett lyckligt slut där alla är lyckliga och får varandra, vilket är lite tråkigt.

 

Trots detta så är det här en av de bästa serierna jag läste förra året. Jag älskar världen med Shadowhunters och Downworlders! Vet inte om det är på gång eller inte, men en svensk översättning av de här böckerna borde vi ha. Speciellt eftersom filmer kommer ut i höst.

 

Allt som allt en bra bok, dock inte lika bra som de tre första i serien. Om den är värd att läsa ändå? Absolut. 


Recension: City of Fallen Angels

Titel: City of Fallen Angels
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Mortal Instruments #4
Utgivningsår: 2011
Förlag: Simon and Schuster
 
The Mortals Instruments: 
1. City of Bones
2. City of Ashes
3. City of Glass
4. City of Fallen Angles
5. City of Lost Souls
(6. City of Heavenly Fire)
 
 
 
 

Jag vill inte att den här serien ska ta slut. Jag vill inte. Så jag drar ut på det. Snart kommer jag nog ändå stå där och vänta på att den sista boken ska komma ut och sedan kommer jag läsa den och sedan kommer det vara slut på riktigt.

 

Jag hade hört att City of Fallen Angels skulle vara lite segare än de första tre böckerna. Segare tyckte jag inte att den var, men fokus låg mer på karaktärernas kärleksproblem än tidigare. Jag älskar deras kärleksproblem men det blev faktiskt lite tjatigt. Jag föredrar kärlek som uppstår under en spänningsfylld handling och inte spänning som uppstår under en handling som drivs av enbart kärlekstrubbel.

 

Men jag gillar boken. Typ älskar.

 

Karaktärerna är lika mysiga, härliga och bra som vanligt. Deras rappa käftar slänger hela tiden ur sig fyndiga kommentarer, precis som i böckerna innan. Större delen av boken berättades ur Simons perspektiv, vilket var både bra och dåligt. Jag gillar Simon (han är underbar) så missförstå mig inte. Även om jag gillar att läsa om honom ville jag ha mer av de andra. Mer av Clary, Jace, Isabelle och framför allt Alec.

 

Alec är ungefär den roligaste och charmigaste och sötaste karaktären som finns. Det var så fruktansvärt kul under City of Glass när han försökte sig på att skämta och alla bara stirrade på honom som om han vore en utomjording. Åh, jag är lite kär i honom.

 

Allt som allt en bra fortsättning, även om den inte var lika actionfylld som tidigare böcker. Spänningen tilltog rejält i slutet vilket gjorde att avsaknaden av action under resten av boken inte gjorde mig något.

 

Och som sagt – jag gillar boken. Typ älskar. 


Recension: Clockwork Angel (+ Magnus's Vow)

Titel: Clockwork Angel
Författare: Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #1
Utgivningsår: 2010
Förlag: McElderly Books/Simon and Shuster
 
The Infernal Devices #1:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess (2013)
 
 
 
 
 
 
 
Av Cassandra Clare har jag tidigare läst de tre första böckerna i The Mortal Instruments-serien. Jag älskade böckerna, karaktärerna och världen och eftersom viktorianska London är en favorit för mig planerade jag snart att börja läsa The Infernal Devices också. När jag började läsa Clockwork Angel var förväntningarna därför väldigt höga. 
 
Och lite besviken var jag när jag läst klart boken. Inte för att det var något fel på boken, utan för att den tog slut. Det är ingen kort bok men jag hade gärna sett att den var dubbelt så tjock och med hälften så liten text. Under tiden jag läste fick jag ta pauser för att det skulle kännas som att boken var längre. 
 
Att bli besviken över att boken tar slut är alltså ett mycket högt betyg. Jag var helt inne i den här världen och dess karaktärer. Jag tror till och med att jag drömde om dem - i alla fall hörde jag deras brittiska röster i huvudet när jag befann mig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Även när jag var vaken och läste hörde jag den underbara brittiska accenten i huvudet utan problem. Brittiska, London, 1800-talet... Miljön var precis som jag hade hoppats på och jag tyckte verkligen om att få försvinna in i den. 
 
Att Cassandra Clare kan skapa älskvärda karaktärer lärde jag mig redan i City of Bones, och även nu har hon lyckats väl. Väl... mer än väl menar jag! Jag hade hört mycket om både Will och Jem innan jag läste boken och när de sedan dök upp kände jag mig nästan lite fnissig. Jag tror inte det var någon karaktär jag inte tyckte om. Inte för att jag gillade de "onda", men jag tyckte om att ogilla dem vilket ju bara är positivt. Jag vet att det är en Shadowhuntergrej, men jag hade lite svårt för att de kallade varandra vid förnamn. Jag har nog läst för mycket historiska romaner för jag fick en liten chock varenda gång i början för att jag inte tyckte de var artiga nog. (Kände mig lite som en skvallertant på 1800-talet som satt med hatt, parasoll och klänning i starka färger och slog för munnen av häpnad över hur ungdomarna betedde sig.) 
 
Nu har jag visserligen inte läst klart någon av de här serierna (eller alla böcker som kommit ut) men jag kan bestämt säga att jag inte kan och inte kommer att kunna välja en favorit av dem. Clockwork Angel kändes mognare och jag uppskattade att den innehöll mer andningspauser och att det inte hände massor hela tiden. Den var fantastisk helt enkelt! 
 
Det jobbigaste är nu att jag vill läsa fler böcker av Cassandra Clare. De jag inte har redan är på väg till mig i denna stund, vilket både är bra och inte bra. Bra för att jag får läsa dem och inte bra för att de kommer ta slut... Jag njuter verkligen att ha sådana bra böcker framför mig! 
 

Sedan innehöll även min version av Clockwork Angel en novell av Cassandra Clare, nämligen Magnus's Vow. Novellen var inte på särskilt många sidor och handlade inte om mycket mer än Magnus tankar på både TID- och TMI-gänget. Jag måste säga att man inte missar något om man inte läser den men det var ändå roligt att göra. Magnus Bane är ju ändå Magnus Bane. 



LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0