Recension: City of Lost Souls
Ja, den här serien borde kanske ha slutat efter City of Glass men jag kan ändå inte säga att jag önskar att böckerna efter det inte fanns. Även om de inte har varit lika bra som de tre första böckerna så har jag njutit av att läsa dem.
City of Lost Souls är då den femte och näst sista delen i Cassandra Clares serie The Mortal Instruments, en urban fantasy som utspelar sig i nutida New York. Böckerna innehåller en hel del spänning, kärlekstrassel och klockrena karaktärer.
Alla dessa kärleksproblem… Jag gillar att läsa om det, det gör jag. Men. Hallå. Jag vill inte ha mer fokus på det än den egentliga handlingen. För övrigt förstår jag inte varför man får läsa ur Maias och Jordans synvinkel. Deras kärleksproblem intresserar mig inte så pass mycket att jag tycker det är okej att de tar upp sidantal som hade kunnat gå till till exempel Alec.
Alec är nämligen den bästa och mysigaste karaktären någonsin. Jag önskar verkligen att man kunde få läsa mer ur hans synvinkel, men å andra sidan värdesätter jag de få tillfällen mycket mer nu. Jace, Clary, Simon och Isabelle är precis som i de andra böckerna intressanta att följa. Det är verkligen ett fint gäng med karaktärer som Clare har skapat. Och så Magnus! Det enda problemet jag har med karaktärerna är egentligen att de känns oövervinnerliga. Jag väntar mig inte något annat än ett lyckligt slut där alla är lyckliga och får varandra, vilket är lite tråkigt.
Trots detta så är det här en av de bästa serierna jag läste förra året. Jag älskar världen med Shadowhunters och Downworlders! Vet inte om det är på gång eller inte, men en svensk översättning av de här böckerna borde vi ha. Speciellt eftersom filmer kommer ut i höst.
Allt som allt en bra bok, dock inte lika bra som de tre första i serien. Om den är värd att läsa ändå? Absolut.
