Recension: The Dead-Tossed Waves

Titel: The Dead-Tossed Waves (Sv. De dödas strand)
Författare: Carrie Ryan
Serie: The Forest of Hands and Teeth
Utgivningsår: 2011
FörlagOrion Publishing Co
 
Serien: 
1. The Forest of Hands and Teeth
2. The Dead-Tossed Waves
3. The Dark and Hollow Places
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är nu officiellt kär i Carrie Ryan. Hm... nej, det var inte så jag menade. Vad jag menar är att jag är kär i hennes berättelser. The Dead-Tossed Waves är fortsättningen på The Forest of Hands and Teeth och anda delen i en serie som utspelar sig i en postapokalyptisk värld där en smitta har spridit sig och förvandlat större delen av mänskligheten till levande döda, "Unconsecrated", "Mudo" eller som de är mest kända som - zombies. 
 
Först och främst följer vi en annan karaktär i den här boken - Gabry, Marys dotter. Det gör att man kan läsa den här boken utan att ha läst den första. Jag skulle ändå rekommendera att man gör det då man får en djupare förståelse för berättelsen och framför allt dess karaktärer. Den andra stora förändringen är miljön. Nu får vi som läsare veta mer om resten av världen och även lära känna havsstaden Vista. 
 
Precis som föregångaren är The Dead-Tossed Waves väldigt vacker. Det var en av anledningarna som gjorde att jag satt som klistrad vid boken. Även om världen är förstörd, mänskligheten i risk att dö ut och allting allmänt hopplöst så är boken mycket mer än zombies versus humans. Den handlar om vad som är värt att leva och kämpa för, om rädsla och mod, vänskap och kärlek. Språket är dessutom helt i min smak med vackra formuleringar och en ton som jag inte brukar stöta på när jag läser YA. Det är ibland lite ont om dialoger men under läsningens gång störde det mig bara någon enstaka gång. Resten av tiden var jag helt tillfreds med det. 
 
I The Forest of Hands and Teeth irriterade jag mig på att kärleksdramat tog så mycket utrymme men det problemet upplevde jag inte på samma sätt nu. Någon gång ville jag säga åt Gabry att tänka på annat men för övrigt tyckte jag om att det är mycket fokus på relationerna karaktärerna emellan när det gäller vänskap, kärlek och familj. 
 
Handlingsmässigt började boken spännande, man introducerades i världen och fick träffa Mary igen (vilket var något av det bästa) men sedan blev jag tveksam på hur Ryan skulle fortsätta. Jag kunde inte tänka mig att berättelsen skulle ta någon rikting som jag helt skulle tycka om. Tvivlet visade sig onödigt - det blev bättre än väntat och den sista tredjedelen var fantastisk. Det bästa är att man aldrig vet vilka karaktärer som kommer komma undan levande och i vilket skick de i så fall kommer vara. Och slutet... Helt klart min typ av slut. Jag blev tårögd flera gånger under läsningens gång vilket bara är bra. Jag älskar när det är sorgligt eller rörande eller ja... känslosamt! Det var det. På just det sätt som jag gillar. 
 
Det finns saker jag gärna skulle ha sett annorlunda men överlag tycker jag väldigt mycket om den här boken. Böckerna faller antagligen inte alla andra i smaken men jag rekommenderar dem varmt. 

The Forest of Hands and Teeth - Carrie Ryan

Igår kväll när jag skulle dra ner rullgardinerna för fönstrena inbillade jag mig nästan att en zombie skulle trycka sitt ansikte mot fönsterrutan och börja dra med naglarna över glaset i ett försök att komma in. Efter att ha sträckläst The Forest of Hands and Teeth (Sv: De vassa tändernas skog) var jag helt inne i berättelsen, i en värld där en smitta spridit sig och nästan utplånat hela mänskligheten.

Sträckläsningen berodde inte på att jag hade tråkigt utan att jag var helt fast i boken. Jag är verkligen glad att jag läste den. Språket var så vackert och fast historien var hemsk var den också vacker. Allt var vacker, fast egentligen väldigt väldigt fult.

I den här boken är det alltså en zombieapokalyps som står i centrum. Mary lever i en by, kanske den enda i hela världen, som är inringad av ett stängsel. Runtomkring finns nämligen skogen - skogen med de infekterade. Systerskapet, som leder byborna, har flera saker de döljer. När stängslet inte längre håller och byn blir anfallen tvingas Mary, tillsammans med några vänner och sin bror, ut i skogen. Mary har nämligen en dröm och ett hopp om att nå havet - om det existerar - och det är dit hon vill föra dem.

Det jag tycker är så vackert är Marys dröm. Hon tror på en värld bortanför skogen, hon tror på havet och ett liv utanför byn. Detta driver henne framåt. Jag har hört att många tycker att hon är en rädd och ängslig karaktär men det var inte alls så jag uppfattade henne. Visst är hon rädd - vem skulle inte vara rädd? - men hon trotsar rädslan och det är vad jag kallar mod. Självisk är hon dock, men utan själviskhet tror jag inte att man kan överleva i en sån värld hon lever i.

Det enda jag inte gillade med Mary var hennes förälskelse. Personlighen blev jag lite småkär i Harry och ville helst slå till henne lite för att hon inte såg vad jag såg hos honom. Travis tyckte jag inte alls var lika intressant. Hela kärlekshistorien tycker jag hade kunnat tonas ner lite eller byggts upp på ett annat sätt.

Det här var inte bara en fin och hemsk läsning utan också en väldigt sorglig läsning. Annat kan man väl inte förvänta sig. Och jag älskar, älskar, älskar när det är sorgligt i böcker, så länge det är på rätt sätt och visas på rätt sätt. Det tycker jag det gjordes här.

Jag har inte läst en bok om zombies förut, bara sett på film och tv, men jag är väldigt glad att det här blev den första bok jag läste med det temat. Framför allt tyckte jag om språket, även om det kunde ha varit lite mer dialog. Den skiljer sig från annat jag läst och jag gillar det verkligen. Någon gång, inte allt för långt in i framtiden hoppas jag, ska jag definitivt köpa bok två och tre i serien: The Dead-Tossed Waves och The Dark and Hollow Places.



LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0