The Forest of Hands and Teeth - Carrie Ryan

Igår kväll när jag skulle dra ner rullgardinerna för fönstrena inbillade jag mig nästan att en zombie skulle trycka sitt ansikte mot fönsterrutan och börja dra med naglarna över glaset i ett försök att komma in. Efter att ha sträckläst The Forest of Hands and Teeth (Sv: De vassa tändernas skog) var jag helt inne i berättelsen, i en värld där en smitta spridit sig och nästan utplånat hela mänskligheten.

Sträckläsningen berodde inte på att jag hade tråkigt utan att jag var helt fast i boken. Jag är verkligen glad att jag läste den. Språket var så vackert och fast historien var hemsk var den också vacker. Allt var vacker, fast egentligen väldigt väldigt fult.

I den här boken är det alltså en zombieapokalyps som står i centrum. Mary lever i en by, kanske den enda i hela världen, som är inringad av ett stängsel. Runtomkring finns nämligen skogen - skogen med de infekterade. Systerskapet, som leder byborna, har flera saker de döljer. När stängslet inte längre håller och byn blir anfallen tvingas Mary, tillsammans med några vänner och sin bror, ut i skogen. Mary har nämligen en dröm och ett hopp om att nå havet - om det existerar - och det är dit hon vill föra dem.

Det jag tycker är så vackert är Marys dröm. Hon tror på en värld bortanför skogen, hon tror på havet och ett liv utanför byn. Detta driver henne framåt. Jag har hört att många tycker att hon är en rädd och ängslig karaktär men det var inte alls så jag uppfattade henne. Visst är hon rädd - vem skulle inte vara rädd? - men hon trotsar rädslan och det är vad jag kallar mod. Självisk är hon dock, men utan själviskhet tror jag inte att man kan överleva i en sån värld hon lever i.

Det enda jag inte gillade med Mary var hennes förälskelse. Personlighen blev jag lite småkär i Harry och ville helst slå till henne lite för att hon inte såg vad jag såg hos honom. Travis tyckte jag inte alls var lika intressant. Hela kärlekshistorien tycker jag hade kunnat tonas ner lite eller byggts upp på ett annat sätt.

Det här var inte bara en fin och hemsk läsning utan också en väldigt sorglig läsning. Annat kan man väl inte förvänta sig. Och jag älskar, älskar, älskar när det är sorgligt i böcker, så länge det är på rätt sätt och visas på rätt sätt. Det tycker jag det gjordes här.

Jag har inte läst en bok om zombies förut, bara sett på film och tv, men jag är väldigt glad att det här blev den första bok jag läste med det temat. Framför allt tyckte jag om språket, även om det kunde ha varit lite mer dialog. Den skiljer sig från annat jag läst och jag gillar det verkligen. Någon gång, inte allt för långt in i framtiden hoppas jag, ska jag definitivt köpa bok två och tre i serien: The Dead-Tossed Waves och The Dark and Hollow Places.

Kommentarer
Postat av: Cilia

Ja, visst är den bra! :) Jag har läst boken på svenska och älskar Styxx fantasys omslag, men jag håller med om att dem engelska är snäppet finare ^^

2012-04-08 @ 20:49:26
URL: http://ciliaskultur.blogspot.com
Postat av: Lisa

Man kanske ska ta och läsa den? Har varit sugen på att läsa om zombies men inte riktigt hittat någon bok som håller min "mått". Den här verkar dock lovande. :)

2012-04-15 @ 08:53:02
URL: http://boklisa.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0