Ni vet när man helt sugs in i en annan värld, lever sig in totalt och blir helt förälskad i karaktärerna.
Jag tror ni vet hur det är, annars skulle ni nog inte ha hamnat här inne på min blogg. Det är det som är så bra med er. Jag har hamnat i ett sådant läge nu. Inte med en bok, utan med tv-serien Gilmore Girls.
Det är en serie där jag sett lite avsnitt här och var och älskat lite på håll. Länge har jag varit sugen på att titta på den från början och se ordentligt. Så det började jag med någon gång i höstas. Jag älskade säsong ett, för det här är på riktigt något av det mysigaste som finns, men av någon anledning var det inte förrän för någon månad sedan som jag fortsatte att se säsong två.
Och nu är jag så himla, himla kär och smågråter (jag är inte bra på att gråtgråta) med karaktärerna när de blir kära, tar examen, bråkar, får barn och mycket mer. Säsong två och tre var så fantastiska att jag vet att resterande säsonger inte kommer att kunna toppa dem. Just nu har jag sett ungefär halva säsong fyra, vilket betyder att jag sett halva serien. Jag både fruktar och längtar till slutet. Fruktar för att det är slut och att jag inte kommer få se det för första gången igen. Längtar för att jag vill veta exakt vad som händer och för att jag då kan se om serien från början och få njuta av säsong två och tre igen.
Det bästa med Gilmore Girls är att den är så olik andra tv-serier i samma stil. Det är inte dramatiska tvister och lögner hela tiden, man blir inte snurrig av att hålla reda på vilka som är ihop med vilka och vilka som är otrogna med vilka och man suckar inte för att alla idéer tog slut efter den första säsongen. Gilmore Girls är lugnare. Mysigare. Får en att le hela tiden. Känns mer realistiskt. Har världens härligaste och knäppaste karaktärer. Lorelai och Rory har den finaste relationen någonsin och jag tycker så galet mycket om dem, Lukes bitterhet lyckas göra mig glad, Kirk vill jag skratta och gråta åt på samma gång, Emily och Richard vill jag ge käftsmällar och kramas med, och Jess är jag så fruktansvärt kär i fast/för att han krossar mitt/Rorys hjärta och jag hatar Milo Ventimiglia för att han lämnade serien.
Åh. Ja, ni vet hur det är va? Om inte med denna tv-serien så vet ni hur det kan vara med böcker, tv-serier och filmer. Jag både hatar och älskar det.
Serienördar, får jag be om er uppmärksamhet?
Jag vet inte hur ni har det, men själv känns det ofta som att jag har så många serier att se att jag inte håller koll på när det kommer ut nya avsnitt av dem. Även om jag inte följer jättemånga serier som går just nu är det alltid lite av ett problem. Igår kväll hittade jag lösningen på den här hemsidan.
Här kan man göra sin egen tv-seriekalender nämligen! Man kan välja att se när alla tv-serier sänds eller kryssa för just de man följer och vill följa. På så sätt har man alltid koll på när nästa avsnitt har kommit ut.
Här ser ni vilka serier jag ska titta på den här veckan! Sedan har jag massa serier jag vill titta ikapp men det är en helt annan sak... Det får bli när det blir. (Och nej, det här är inte ett sponsrat inlägg eller så. Jag blev bara lite exalterad över att få koll på mitt serieliv.)
Camelot
När jag började titta på Camelot visste jag att det endast finns en säsong och inga planer på en till. Det gjorde ju inte så mycket, tänkte jag. Jag var bara nyfiken, ville se vad det var för något.
Nu när jag har sett alla avsnitt som finns hatar jag världen lite grann. Jag vill ju ha mer, mer, mer. Det var längesen jag förälskade mig såhär mycket i en serie. Önskar verkligen att serien hade fortsatt längre för den är så fantastisk bra och slutet var en riktig cliffhanger.
Även om det är en ny tolkning av historien om King Arthur och trollkarlen Merlin skulle man mer eller mindre kunna kalla det en lightversion av Game of Thrones, tv-seriemässigt. Sex och våld, ja, men inte till den utsträckning som jag tycker är överdriven i Game of Thrones. Mörk magi, ja, men ingen episk fantasy. Kampen om en tron, ja, men utan mängder av karaktärer som man lätt blandar ihop.
Helt enkelt en ny favorit hos mig trots att serien är så kort. Jag älskar Jamie Campbell Bower som Arthur och även Joseph Fiennes och Eva Green gör rollerna som Merlin och Morgan fantastiskt. Fattade verkligen tycke för de flesta karaktärer och älskade att hata andra. Hade säkerligen uppskattat karaktärerna ännu mer om man hade fått se dem växa i en säsong till.
Ska sluta tjata om Camelot nu. Ville bara dela med mig av min sorg över seriens för tidiga slut men också meddela att jag tycker att den är mer än värd att ses för det.
Reason for absence
Vet att jag sagt det förut men jag längtar verkligen till säsongspremiären av The Vampire Diaries.
Inte långt kvar nu!
En till säsonspremiär jag ser fram emot
Nämligen säsongspremiären av underbara Hart of Dixie. Det ska bli så kul att se vad säsong två har att erbjuda. Jag är sedan tidigare nerkärad i Zoe, Wade och de andra karaktärerna och vill bara ha mer. Mysigaste serien någonsin.
Säsongspremiär nu tack!
First look at season 4 of The Vampire Diaries. Det är helt sjukt vad jag längtar tills det börjar i oktober. Jag vet att jag har sagt det förut, men det här är verkligen den bästa tvserien jag sett. Om ni inte har gett The Vampire Diaries en chans tycker jag att det är dags att se några avsnitt. Det börjar lite sött och gulligt för att sedan bli mörkare med tiden. Ännu mörkare alltså. Det är ganska mörkt hela tiden, på ett väldigt, väldigt perfekt sätt.
