Recension: Evermore

Titel: Evermore
Författare: Alyson Noël
Serie: The Immortals #1
Utgivningsår: 2009
Förlag: Macmillan Children's Books
 
 
 
 
Evers familj har omkommit i en olycka där hon är den enda överlevande. Evers liv förändras inte bara av att hon tvingas flytta till Kalifornien för att bo med sin faster - hon själv har förändrats på sätt som hon inte kan förklara. Hon besöks av sin döda syster, kan läsa tankar och se människors historier genom att röra vid dem. När hon träffar den oemotståndliga Damen börjar hon inse att hon kanske inte är ensam med att ha speciella förmågor.
 
 
 
Evermore är en paranormal romance hade jag inga större förväntningar på boken. Det är inget fel på genren egentligen men efter att ha läst flera böcker med liknande handling har jag, som många andra blivit ganska trött på dem. Om jag hade haft högre förväntingar hade jag förmodligen blivit besviken. Nu slapp jag bli det och hade istället en trevlig lässtund. 
 
Det jag gillar med Ever är att hon inte bara är en vanlig tjej. Hon har en historia redan vid bokens början och det är intressant att se hur hon har förändrats sedan efter olyckan. Det är ingen karaktär som jag kommer att minnas någon längre tid, men just det att hon har en historia och hela tiden genomgår den här efter-olyckan-utvecklingen var något jag tyckte om. Då låg inte fokuset enbart på den nya mystiske killen (som är obligatorisk för genren), även om det givetvis gjorde det mycket ändå. 
 
Jag måste erkänna att något som gjorde att boken höjdes i mina ögon var att Ever började dricka under en period. Det var ett deppdrickande, så knäpp sak att gilla kanske? Jag är bara glad att en amerikansk YA-författare kan låta sin huvudkaraktär dricka alkohol! I vanliga fall är huvudkaraktärerna i en sån här bok så goodiegoodie att man nästan vill spy på dem. 
 
Händelseförloppet i boken var inget speciellt, men den enda gången det blev tråkigt och jag önskade att det skulle ta slut var när det bara handlade om Evers förhållande med Damen. Ni vet, insta-love-gull-gull-otrovärdigt. Sedan, när det slutades gulla på det sättet och handlingen kom igång på riktigt tyckte jag att det blev rätt bra. Det bästa var när Evers syster besökte henne som ett slags spöke. 
 
Inget märkvärdigt, inga överraskningar, ingen konstant spänning - men en bra paranormal romance om man har lust att läsa en sån! 



LiberLibri - Hanna
Välkommen till min bokblogg!
Här finns recensioner, boktips
och bokbabbel om böcker jag läser,
funderar kring och trånar efter.
Fokus ligger främst på böcker för
ungdomar och unga vuxna.
Tveka inte att lämna en kommentar
eller höra av dig via mejl
vid synpunkter, eller bara för
att tipsa om din egen blogg.


Kontakt: liberlibriblogg@gmail.com

RSS 2.0