Jag vet inte om jag ska vara glad att omläsningen av Brisingr är klar eller inte. Jag har läst boken så länge, sedan i våras/vintras tror jag. I perioder. Många pauser. Ganska långa också. 

Det bästa var att trots att jag läste om boken, kom jag inte ihåg så mycket från första gången jag läste den. Kom ihåg de mest avgörande ögonblicken, men resten av historien kändes som en helt ny bok. Det tråkiga var att även om jag verkligen uppskattade boken och språket när jag väl läste, så tycker jag inte alls om den på samma sätt som jag älskar Eragon, den första boken. Det finns helt enkelt väldigt mycket onödigt som jag inte tycker är intressant. Jag bryr mig inte om dvärgapolitik som man läser om i flera hundra sidor till exempel. Det som är bra är dock bra. Språket och även översättningen är perfekt, karaktärerna är så välgjorda och jag tycker om dem så mycket. Det är känslosamt, sorgligt och spännande. Men tyvärr även tråkigt på sina delar. 

Även om Brisingr inte har samma magi som i Eragon kan jag äntligen börja läsa Arvtagaren nu. Det ska bli spännande att se hur den här serien, som jag följt så länge, slutar.