Recension: My Soul to Keep
Recension: My Soul to Save
Mitt lager med böcker här i Oxford har börjat krympa, men en av de som fortfarande var olästa tills nyligen var My Soul to Save, andra delen i Rachel Vincents serie Soul Screamers. Jag tyckte att den första boken var helt okej och såg fram emot att läsa den här utan att ha för höga förväntningar.
Jag tycker om handlingen i de här böckerna. Vill inte skriva om vad exakt det är för övernaturligheter det handlar om, men det har med död och helvete och själar att göra. Stämningen är dock aldrig väldigt mörk eller dyster, vilket kan vara både positivt och negativt. Som paranormal romance tycker jag allt som allt att den här serien känns väldigt fräsch. Dessutom har den mer fokus på paranormal än på romance.
Om jag ska vara ärlig är jag faktiskt lite besviken på just romantiken. Det gör mig inget att den inte har så stor plats, men den är ändå betydande. Tyvärr tycker jag mest att den är tråkig. Men så tycker jag inte om att läsa om par heller utan tycker det är mycket mer intressant att läsa om hur det tar evigheter för två personer att till slut hitta varandra.
Karaktärerna är helt okej. Jag tycker att kärleksintresset Nash är tråkig, men Kaylee är en bra huvudkaraktär och Nashs bror är utan tvekan den bästa. Det känns som att karaktärerna skulle ha kunnat vara ännu bättre, men förhoppningsvis blir de intressantare med lite mer karaktärsutveckling längre fram i serien.
För ja, även om jag inte är helt head over heels så tycker jag om den här serien och planerar att läsa resterande böcker. Nummer tre har jag i bokhyllan och nyligen hittade jag fler delar i serien för ett kanonpris på The Works. Så om jag har pengar någon gång ska jag försöka köpa dem innan de försvinner!
Recension: My Soul to Take
Titel: My Soul to Take
Kaylee förutse döden, något som får en del människor i hennes närhet att uppfatta henne som galning. Det hon inte kan göra sig när detta händer är att tygla sig. När hon får en föraning om att någon kommer dö kan hon bara göra en sak – skrika. Släng in ett kärleksintresse, intressant mytologi, hemligheter, rörande familjerelationer och så har vi en handling som det definitivt är värt att läsa om.
I början kände jag att My Soul to Take antagligen skulle vara en helt okej/lagom/ganska bra bok för att fördriva tiden. Efter bara några kapitel märkte jag att jag gillade boken mer och mer. Den är ganska lättläst, enkel att hänga med i och går hela tiden framåt utan att bli det minsta tråkig. Perfekt att läsa på kvällar då jag inte orkade tänka på för komplicerade saker och perfekt när jag behövde något sjunka ner i en annan värld.
Språket låter ganska likt andra YA-böcker i samma stil. Det var inget fel med det dock, utan det funkade bra till den här berättelsen och höll boken hela tiden intressant. Hela boken utspelar sig under 4-5 dagar och personligen hade jag hellre sett att författaren dragit ut på det för att göra karaktärsutvecklingar och händelser mer realistiska.
Kaylee är en trevlig huvudkaraktär som jag tycker om att läsa om. Hon stack inte ut jättemycket men hon kändes för det mesta trovärdig vilket är det viktigaste. Kärleksintresset Nash vann inte över mig på sin sida, främst för att hans och Kaylees relation gick på tok för fort fram. Det är ett exempel på när jag tycker att den korta tiden gör saker orealistiska.
Själva övernaturliga delen med boken och mysteriet med människorna som dör var väldigt roligt att läsa om. Vill inte skriva för mycket om det, men definitivt ett plus!
Sammanfattningsvis en bra YA-bok som inte skiljer sig jättemycket från mängden, men som jag ändå gillar. Jag är glad att jag har bok två och tre så att jag kan fortsätta läsa om Kaylee, Nash, Tod och de andra när jag känner för det. Även om boken inte lämnat mig i extas så rekommenderar jag den absolut.
