Den perfekta karaktären

 

Ja, hur ser en sådan ut? Hur ser eran perfekta huvudkaraktär ut? Något som det pratas mycket om i recensioner är givetvis karaktären som det är mest fokus på. Ibland hatar man den karaktären, ibland älskar man den och ibland känner man ingenting. 

 

Ibland känner jag för att läsa om tuffa och modiga karaktärer, men det händer att jag tycker lika mycket om de som är blyga och försiktiga. Jag kan faktiskt inte se ner på en karaktär för att den är rädd eller liknande. Då brukar jag tänka på hur jag själv skulle bete mig i den situationen - antagligen skulle jag vara mycket räddare och jobbigare än den egentliga karaktären. 

 

Jag tål oftast inte karaktärer som rent ut sagt är korkade och/eller materialistiska. Sedan får de ha (nästan) vilka svagheter som helst. Svagheter hos en karaktär bidrar till trovärdigheten. Saken är den att karaktärer kan ha vad som verkar vara perfekta egenskaper för att jag ska tycka om dem - men sedan gör jag ändå inte det (och jag är ändå väldigt överseende med de flesta fel hos en karaktär). Där tror jag att det handlar mycket om hur författaren framställer karaktären. På samma sätt kan en skicklig författare få mig att uppskatta en karaktär med hemska/jobbiga/äckliga/fula/tråkiga egenskaper. 

 

Jag har verkligen inget svar på hur den perfekta huvudkaraktären är. Jag vet bara att jag inte är typen som klagar på en karaktär för att den är jobbig/självisk/feg om det är en sådan situation där jag själv inte skulle ha hanterat det bättre. Det kanske är knäppt att tänka så, men jag kan inte låta bli att tänka mig hur jag hade varit som en karaktär i en bok. Tänker ni också så ibland? 

 

Visst kan jag tänka så som du! Ibland får man helt enkelt försöka föreställa sig hur det vore om man själv var i karaktärens skor, och utifrån det kunna resonera mer logiskt.

Det viktigaste för mig är nog att jag ska känna stor empati för karaktären på det hela, och att jag alltid ska önska den det bästa. Tror jag i alla fall!

Alltså det är inte så ofta som jag gillar en huvudkaraktär i böcker utan snarare personerna runt omkring huvudkaraktären. Kanske är det för att man alltid får läsa om huvudkaraktärernas brister och vad de gör för fel och att det därmed blir lättare att irritera sig på de. Medan deras perspektiv kan få andra karaktärer att verka så perfekta och loveable :D

Jag tänker ofta på hur jag skulle reagera om jag var i karaktärens sits och försöker ha förståelse för eventuella idiotier. ;) Jag gillar karaktärer som är smarta och vågar stå upp för sig själv och för det som är rätt, sånt är viktigt för mig i verkligheten också. :)