Titel: Sovay Författare: Celia Rees Utgivningsår: 2008 Originalets titel: Sovay

Förlag: Raben & Sjögren

 

 

Som bokens titel avslöjar är det Sovay som står i handlingens centrum, en modig och äventyrslysten ung kvinna. Hon är vacker, men inte så stillsam och damlik som hon förväntas vara i miljön där hon växer upp - på ett gods i England i slutet av 1700-talet. För att hämnas på en ung man som uppvaktat henne av fel anledningar klär hon ut sig till stråtrövare och rånar honom.

 

 

Det är inte den normala hjältinnan. Sovay har alla möjligheter att vara en helt fantastisk karaktär, men tyvärr känner jag inget speciellt för henne nu ett tag efter att jag läst ut boken. Det fanns fler karaktärer som skulle ha kunnat vara bättre än vad de är också, om de bara hade givit mig mer känsla.

 

 

Likaså är det nog med... allt. Det här är en bok som skulle kunna vara så himla, himla bra. Och bra är den. Handlingen finns, spänning, relationer, karaktärer, en vacker miljö, ett bra språk - allt finns. Det är bara det att någonting saknas. Det känns lite som att författaren inte vet vilken historia hon ska fördjupa sig i. Kärlekshistorian är något jag skulle vilja se mer av till exempel. Det finns flera möjliga kärleksintressen, men med flera av dem händer det ingenting, så det känns nästan inte ens värt att de togs upp över huvud taget.

 

 

Det jag verkligen gillar är den historiska miljön. Det börjar på ett gods på landsbygden, sedan får vi följa Sovay i London och slutligen Frankrike under den franska revolutionen. Som jag sa är även språket bra. Det enda jag verkligen saknar är egentligen känslan. Jag vill att en bok ska gripa tag i mig rejält, skaka om mig och lämna mig full av tankar. Det här var en härlig läsning, men jag hade velat bli mer berörd.