Om ni som jag sitter och tar det lite lugnt kvällen innan julafton tycker jag att ni ska kika in till bloggen Vettans böcker. Där pågår det nämligen en tävling där man kan vinna Divergent och Cinder, men ni har inte många timmar på er så snabba på!

 

Lyyyycka till! 

Äckligt tidigt imorgon bitti börjar min resa tillbaka till Sverige där jag planerar att ha världens mysigaste jul. Jag ligger efter med en del recensioner men de får helt enkelt ta och vänta för när jag kommer hem ska jag ha kramkalas i flera dagar. Så ja, jag tar ett litet jullov från bloggen. Tror jag. Några uppdateringar kommer det säkert bli. 

 

Titel: A Killing Frost

Författare: John Marsden

Serie: The Tomorrow Series #3

Förlag: Scholastic

Utgivningsår: 2006

 

The Tomorrow Series: 

1. Tomorrow when the War Began

2. The Dead of Night

4. Darkness be my Friend

5.Burning for Revenge

6. The Night is for Hunting

7. The Other Side of Dawn

 

 

 

Handlingen i Tomorrow-serien är mardrömslik på ett sådant sätt att det är realistiskt. Det är sådant som händer i världen och att hamna i ett sådant scenario är bland det värsta jag kan tänka mig; Ett gäng ungdomar kommer tillbaka hem efter att ha campat och hittar sina hus tomma och djuren döda. Medan de varit borta har Australien blivid invaderat av en okänd fiende och i stort sett alla de känner har blivit tillfångatagna. 

 

Jag tycker väldigt mycket om de här böckerna och A Killing Frost är inget undantag. Böckerna är skrivna ur Ellies synvinkel, och orden ska vara de ord hon skriver ner under tiden allt detta händer. Det är ju ingen sann historia men det ger ändå det hela en trovärdig känsla. 

 

Det jag gillade mer med de två första böckerna var att jag tyckte det var mer fokus på karaktärernas relationer där. I en grupp med ungdomar finns det självklart gott om bråk, vänskap och romanser och jag tycker det är mer intressant att se hur karaktärerna påverkas av varandra och alla våldsamheter än att läsa om de faktiskta actionbitarna. Det gör jag alltid i böcker, och jag gillar att se hur mycket dessa karaktärer har vuxit. Däremot hade jag gärna sett mer interaktion mellan Ellie och de andra. 

 

Ett stort plus för mig är att böckerna utspelar sig i Australien, som är min absoluta drömdestination. Varje bok börjar med en liten ordlista över speciella australienska ord som förekommer i boken. Alltid intressant om man är språkintresserad som jag är!

 

Allt som allt är A Kiling Frost en bra tredje bok i serien och jag ser fram emot att läsa mer om Ellie och hennes vänner. 

Clockwork Prince. 

Det är sådär att jag vill läsa hela tiden men inte vill att boken ska ta slut. Så jag försöker ta pauser, försöker dra ut på det, men samtidigt vill jag ju läsa. Ibland går jag tillbaka och läser om stycken och dialoger, smakar på orden lite extra.

I vanliga fall när jag läser en bok händer det att jag hoppar över lite ord här och lite meningar där men nu är det tvärtom - om jag känner att jag tappade fokus under ett stycke går jag tillbaka och ser till att få känna på varje ord ordentligt. 

 

Jag tycker så himla mycket om den här boken, om karaktärerna och om miljön. Älskar. Tror jag gillar The Infernal Devices mer än The Mortal Instruments och det om något säger väl något. 

 

 

 

 

 

 

Igår var jag på bio och såg The Hobbit. Jag hade alldeles för mycket popcorn men jag älskade filmen. Galet mysig och jag tokförälskade mig i dvärgarna. Det var inte så att jag tyckte att den slog Sagan om Ringen, men det hade jag inte väntat mig heller. Riktigt bra bioupplevelse som påminde mig om att jag måste läsa något av  Tolkien snart. Det kan ju inte vara mer passande än nu när jag går förbi hans favoritpub minst en gång i veckan. 

Okej, ni vet att jag inte går i skolan längre. Jag är ju i Oxford och au pairar. Men visste ni att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om att gå i skolan? Jag trivdes - där fanns ju vänner, alltid något att lära sig och sysselsätta sig med. Framför allt tyckte jag om språklektionerna. 

 

Jag har funderat på att ta engelskalektioner här i Oxford, för även om jag förstår det mesta av vad som sägs är det en helt annan sak att prata spontant själv. Dessutom vore det roligt att få med den sociala biten. Det kostar dock en del och en au pairs "lön" räknas inte ens som lön, utan snarare som fickpengar, så vi får se hur det blir med det.

 

Jag har i alla fall tänkt att börja plugga lite på egen hand. Man behöver ju faktiskt inte gå på lektioner för att lära sig.  En stund varje dag under min lediga tid (om jag inte har något speciellt planerat) ska jag försöka kombinera läsande med plugg. Jag skriver ner de ord jag inte förstår/inte kan översätta/inte känner mig helt säker på och översätter dem en i taget. Om jag är riktigt ambitiös lägger jag in orden på glosboken.se och övar tills jag kan dem.

 

Det finns underbara bokhandlar här i Oxford. Det är i princip omöjligt att gå på stan utan att gå förbi en, vilket jag inte hände lika ofta i Sverige. Det är olika bokhandlar också. Små, stora, billiga, dyra, med fiction- och facklitteratur. 

 

The Works är en av de som inte har så många hyllor med böcker, men böckerna de har säljs för ett riktigt bra pris. Häromdagen lyckades jag inte går därifrån utan att köpa med mig fyra stycken. Grejen är den att affären tar in ett visst antal böcker som de säljer billigt, vilket brukar gå fort, och sedan tar de in andra böcker nästa gång. Så när man ser något man gillar och vill vara säker på att man får det måste man köpa det direkt. 

 

Det är väldigt många tävlingar nu såhär innan jul! Riktigt kul. Nu har även Nelly på Nellons bokblogg en tävling som jag tycker att ni ska titta in och vara med i. 

 

Oavsett om ni är med i denna tävling och/eller andra så vill jag också önska er lycka till! Tycker det är så mysigt att se tävlingar på så många bloggar, varvat med julkalendrar och liknande. 

Visste ni att Bella också har en tävling? Om ja, tur för er. Om nej, klicka här. Det man kan vinna är lite av ett mysterium, men desto roligare! För att vara med ska man berätta om ett julminne, vilket jag då tänker göra här nedanför bilden som jag lånat av Bella. 

 

 

Om ni inte redan upptäckt det så har Sara på Iheartbooks en tävling/utlottning där man kan vinna boken Halvblod. Gå in här för att vara med och tävla eller gå in på bloggen för att läsa allmänt om böcker. (Saras blogg var den första bokbloggen jag började följa så den är en stor favorit hos mig.)

 

Jag är inget superfan av Twilightfilmerna men då jag sett alla tidigare på bio och älskade böckerna för några år sedan kändes det inte mer än rätt att gå och se den sista på bio också. I England säljer de Ben & Jerrys bredvid popcornen. Med andra ord - glass på bion. Så ni vet. Glassen ägde. 

 

Jag tyckte väldigt mycket om öppningen och slutet, med text och musik och grejer. Och själva filmen var rolig att se också. Det är lite fånigt när vampyrerna springer och så, men bortsett från det så var filmen bra. Jag tyckte en del kameravinklar var jobbiga men det vande jag mig vid efter någon halvtimme. 

 

Vill inte spoila för er som inte sett filmen (än) men jag tror jag gillade slutet, även om det var annorlunda. Om det hade följt boken hade det varit tråkigt, det kände jag direkt. Nu blev det ett ganska fiffigt sätt att få det mer spännande. Och vilken chock det var också. Jag gillar när man chockas på bio. 

Titel: Obsidian

Författare: Jennifer L. Armentrout

Serie: Lux #1

Utgivningsår: 2012

Förlag: Pgw

 

Lux: 

1. Obsidian

2. Onyx

(3. Opal)

(4. Origin)

(5. - )

 

 

 

 

 

 

Jag har läst flertalet goda recensioner om Obsidian, så även om jag försökte att inte ha för höga förväntningar var det omöjligt att inte ha några. Början övertygade mig tyvärr inte. Jag tänkte att det säkert skulle bli ännu en paranormal romance, en sådan som man kan förutse varenda händelse i.

 

I och med Katys och kärleksintresset Daemons växande attraktion blev jag dock mer och mer fast. De slungar kvicka, roliga och elaka kommentarer efter varandra och har ett oemotståndligt lovehaterelationship. Inte fånigt och gulligt utan sprakande och intressant. Jag gillar att Armentrout har satsat på att bygga upp den sexuella spänningen mellan dem och att de inte faller för varandra på en gång.  

 

Visst är det en paranormal romance, men en fräsch sådan. Jag visste vilka varelser det handlade om sedan innan, men om ni inte vet det så vill jag be er att undvika att läsa baksidetexten.  Inget som hände var särskilt förvånande men jag blev aldrig uttråkad. Från att ha tyckt att början var sådär blev det bara bättre och bättre.

 

Det bästa är utan tvekan Kat och Daemon. Det var därför jag läste, så var det bara. Att det fanns lite spänning och action med var bara ett plus men om det inte vore för de två hade jag inte tyckt att det var hälften så intressant. Armentrouts språk är kanske inget att hurra för, men det är heller inget fel med det. Det funkar bra i sammanhanget.

 

Om man nu ska läsa paranormal romance är det Obsidian man ska läsa. Så är det bara.