Just nu läser jag andra delen i Iron Fey-serien av Julie Kagawa. Jag tyckte att den första boken, Järnkonungen var helt okej. De ger lite samma känsa som Alice i Underlandet, fast med alver. I första boken hände det dock alldeles för mycket hela tiden. Författaren verkade inte våga sakta ner på tempot vilket jag tyckte förstörde en del. Dessutom är kärleksdramat väldigt löjligt. Hur kan en tjej vara så dum att hon förälskar sig i en kille som rent ut sagt hatar henne och vill döda henne? Det blir bättre, det blir det. Men ändå, kom igen. Jag vill läsa böcker där hjältinnorna inte gråter stup i kvarten.

Andra boken tycker faktiskt är bättre. Vännen som jag lånar boken av tyckte tvärtom, hon sa att det här var en "typisk mittenbok". Det händer mycket men det är inte i samma rasande tempo. Man hinner tänka lite också. Trots det jag har klagat på tycker jag att de här böckerna är väldigt mysiga, det måste jag säga. Och omslagen är så himla fina!