Prinsessa i högform stod på min lista över de böcker jag måste läsa för att få upphäva mitt bokköpförbud. Det var anledningen till att jag plockade upp den igår för egentligen hade jag inte alls lust att läsa den. 

 

Först gick det lite segt. Jag funderade på varför jag skulle läsa den igen (för att jag ska läsa bok 7 snart och vill minnas vad som har hänt innan) och tyckte det var onödigt av mig själv att ha skrivit upp den på listan. 

 

Sedan hände något. Mias knäppa dagbok slukade mig och under samma kväll var boken utläst. Vissa sidor skummade jag igenom men andra fick mig att skratta inombords av igenkännande. I sjätte boken handskas Mia med sniglar i Genovia, pressen att eventuellt ha sex med sin pojkvän som börjat på college, att vara nominerad till elevrådsordförande och att ha en mamma som utsätter sin bebis för alla möjliga potentiella faror. 

 

Mia är en hemskt jobbig karaktär men samtidigt både rolig och charmig. Ibland vill jag slå henne (eller hälla en hink vatten över henne) för att hon ska sluta vara så korkad och mogna lite och ibland vill jag krama henne och be henne sluta förstora upp allting. 

 

Mysigt, igenkännande, charmigt och roligt. Enkelheten gör boken/serien perfekt att läsa när man vill ta en paus från alla böcker som får det att snurra i huvudet på en.