Att läsa och skriva egna berättelser har alltid varit självklart för mig. Innan jag kunde skilja på 6:or och g:n skrev jag små sagor som jag sedan sprang med till mamma och pappa för att de skulle läsa. På kvällarna bäddade jag och någon av mina föräldrar ner sig i sängen med en bok som vi läste högt. 

 

Skrivandet blev ett riktigt intresse i samband med att jag började rida. Jag läste och älskade nästan alla av bibliotekets hästböcker och jag och min bästa vän började skriva berättelser om hästar och människorna i deras närhet varje gång vi sov över hos varandra, vilket var ofta. Man kan väl säga att det var det första ämnet jag verkligen fokuserade på när det kommer till skrivande. 

 

Sedan dess har mycket hänt. Skrivit om hästar har jag inte gjort på många år - tills idag. Jag har haft stor brist på inspiration det senaste halvåret. Har skrivit några halvdana saker bara för att jag så gärna ville skriva något. Inte förrän idag har det varit riktigt kul. 

 

Idag har jag ont i ryggen för att jag suttit länge i samma stol och skrivit. Idag brydde jag mig inte om hur mycket jag skrev. Idag var allt jag skrev spontant och det utspelade sig på en hästgård. Idag skrev jag bara av den anledningen att det var kul. Idag skrev jag för mig.