Recension: Farlig förmåga

Titel: Farlig förmåga
Författare: Jessica Spotswood
Serie: Systrarna Cahill #1
Originalets titel: Born Wicked
Utgivningsår: 2013
Förlag: Raben & Sjögren 
 

 
Det som först drog mig till den här boken var dess vackra omslag. Av erfarenhet vet jag att skenet kan bedra, men utan att veta mer än att boken handlade om häxor några hundra år tillbaka i tiden, bestämde jag mig för att ge den en chans. 
 
Något som jag är svag för är relationen syskon emellan. I Farlig förmåga har vi tre systrar med magiska förmågor, som efter sin mors död har sökt stor tröst hos varandra. Utan moderns beskydd vet de inte längre vem de kan lita på i en värld där flickor och kvinnor blir gripna för minsta misstanke om magi. 
 
Det visade sig att jag snart skulle falla för mer än bokens omslag. Handlingen grep tag i mig och sista halvan av boken slukade jag hur fort som helst. I vanliga fall har jag blivit lite trött på att läsa om sextonåriga karaktärer, men i det här fallet gjorde det mig inget alls. Det var något med boken som fick mig att känna mig som fjorton år igen, då koncepten i ungdomsböcker kändes fräscha, då karaktärerna inte kändes uttjatade, då jag ville läsa och läsa och läsa men inte ville att boken skulle ta slut.
 
Bara det är ett väldigt högt betyg måste jag säga. Det enda som jag i efterhand kan komma på störde mig var att alla titlar översattes. Miss blev fröken, Mrs blev frun etc. Det är en smaksak men personligen föredrar jag när man behållar originaltitlarna. Det säger jag inte bara för originalet är på engelska - om boken hade varit tysk hade jag gladeligen sett titlar som Frau och Herr. 
 
Jag tyckte mycket om att läsa om systrarnas relation. Jag ville att de skulle hålla ihop mot allt och blev riktigt frustrerad när det kom saker emellan och de inte lyssnade och trodde på varandra. Något som jag blev positivt förvånad över i boken var romantiken. Den var väl inget mästerverk egentligen, men jämfört med många ungdomsböcker kändes det... ja, lite som när jag var fjorton och allt jag läste fortfarande kändes nytt. 
 
Att boken fick mig att tänka tillbaka på hur min relation med böcker var för 5-6 år sedan var bland det bästa. Enbart det hade inte räckt så långt dock - det var en väldigt trevlig läsning oavsett och jag vill mer än gärna läsa fortsättningen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0