Nu har jag äntligen läst City of Bones. Jag har hört så mycket gott om den här serien och velat läsa första boken ett bra tag. Och så, nu, äntligen. Kruxet med att läsa en bok som man har hört så mycket om är givetvis förväntningarna. Det är så lätt att de blir alldeles för höga och att boken sedan gör en besviken.

 

Men besviken blev jag inte. Jag blev visserligen aldrig helt överväldigad av vare sig skrivsätt eller handling, men boken föll mig absolut i smaken. 

 

I City of Bones utspelar det sig en fantasyvärld mitt i vår egna vanliga värld. Huvudpersonen Clary har aldrig tidigare haft kontakt med denna värld, men en dag kan hon plötsligt se. Och det hon ser är ett gäng speciella ungdomar som dödar en demon. Ingenting är sig sedan likt. Clary kastas in i en härva av familjehemligheter, mysterier och romantik. 

 

Själv kastas man in i den här världen lika snabbt som Clary och sedan är det väldigt svårt att ta sig därifrån. Språket är relativt enkelt och tempot lagom. Det händer saker hela tiden, men man får gott om andningspauser. Jag har aldrig gillat när böcker utspelar sig på så kort tid, så helst hade jag velat att det som hände pågått under en längre tidsperiod. Karaktärsutvecklingar och förändrade relationer blir så mycket trovärdigare då.

 

Jag är så glad att Cassandra Clare väljer att skriva i tredje person för jag är så trött på allt jagjagjagjagtjat som verkar ha exploderat i bokvärlden. Språket är inte särskilt speciellt, men jag hittar heller ingenting att klaga på. Jag har även hört att många tycker att språket utvecklas mer och mer i kommande böcker så det låter lovande!

 

City of Bones har en helt okej handling. Jag ville hela tiden veta vad som skulle hända och jag intresserade mig för sådant som hänt längre bak i historien. Ibland kunde jag faktiskt dra paralleller till Harry Potter. Det var någonting med Valentine som fick mig att tänka på Voldemort. Liknelsen stör mig inte alls utan det tycker jag bara är roligt. 

 

Det jag känner är bokens styrka är det jag gillade mest - karaktärerna. De har härliga personligheter, är hejare på sarkasm och även om det förekommer mycket action så finns det tillräckligt mycket fokus på dem. Visst är det spännande när det är fartfyllt, men jag har alltid tyckt att det roligaste är att se hur karaktärerna utvecklas under sådana omständigheter, både själva och relationsmässigt. 

 

Jag kan utan tvekan förstå varför så många tycker om de här böckerna, och även om jag inte själv blev helt euforisk så gillade jag verkligen City of Bones. Rekommenderas absolut! Nu är det nog inte mycket som kan stoppa bok två att hamna i min nästa bokbeställning.