Titel: Clockwork Angel

Serie: The Infernal Devices #1

Utgivningsår: 2010

Förlag: McElderly Books/Simon and Shuster

 

1. Clockwork Angel

2. Clockwork Prince

3. Clockwork Princess (2013)

 

 

 

 

 

 

 

Av Cassandra Clare har jag tidigare läst de tre första böckerna i The Mortal Instruments-serien. Jag älskade böckerna, karaktärerna och världen och eftersom viktorianska London är en favorit för mig planerade jag snart att börja läsa The Infernal Devices också. När jag började läsa Clockwork Angel var förväntningarna därför väldigt höga. 

 

Och lite besviken var jag när jag läst klart boken. Inte för att det var något fel på boken, utan för att den tog slut. Det är ingen kort bok men jag hade gärna sett att den var dubbelt så tjock och med hälften så liten text. Under tiden jag läste fick jag ta pauser för att det skulle kännas som att boken var längre. 

 

Att bli besviken över att boken tar slut är alltså ett mycket högt betyg. Jag var helt inne i den här världen och dess karaktärer. Jag tror till och med att jag drömde om dem - i alla fall hörde jag deras brittiska röster i huvudet när jag befann mig i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Även när jag var vaken och läste hörde jag den underbara brittiska accenten i huvudet utan problem. Brittiska, London, 1800-talet... Miljön var precis som jag hade hoppats på och jag tyckte verkligen om att få försvinna in i den. 

 

Att Cassandra Clare kan skapa älskvärda karaktärer lärde jag mig redan i City of Bones, och även nu har hon lyckats väl. Väl... mer än väl menar jag! Jag hade hört mycket om både Will och Jem innan jag läste boken och när de sedan dök upp kände jag mig nästan lite fnissig. Jag tror inte det var någon karaktär jag inte tyckte om. Inte för att jag gillade de "onda", men jag tyckte om att ogilla dem vilket ju bara är positivt. Jag vet att det är en Shadowhuntergrej, men jag hade lite svårt för att de kallade varandra vid förnamn. Jag har nog läst för mycket historiska romaner för jag fick en liten chock varenda gång i början för att jag inte tyckte de var artiga nog. (Kände mig lite som en skvallertant på 1800-talet som satt med hatt, parasoll och klänning i starka färger och slog för munnen av häpnad över hur ungdomarna betedde sig.) 

 

Nu har jag visserligen inte läst klart någon av de här serierna (eller alla böcker som kommit ut) men jag kan bestämt säga att jag inte kan och inte kommer att kunna välja en favorit av dem. Clockwork Angel kändes mognare och jag uppskattade att den innehöll mer andningspauser och att det inte hände massor hela tiden. Den var fantastisk helt enkelt! 

 

Det jobbigaste är nu att jag vill läsa fler böcker av Cassandra Clare. De jag inte har redan är på väg till mig i denna stund, vilket både är bra och inte bra. Bra för att jag får läsa dem och inte bra för att de kommer ta slut... Jag njuter verkligen att ha sådana bra böcker framför mig! 

 

---

Sedan innehöll även min version av Clockwork Angel en novell av Cassandra Clare, nämligen Magnus's Vow. Novellen var inte på särskilt många sidor och handlade inte om mycket mer än Magnus tankar på både TID- och TMI-gänget. Jag måste säga att man inte missar något om man inte läser den men det var ändå roligt att göra. Magnus Bane är ju ändå Magnus Bane.