Ni vet när man helt sugs in i en annan värld, lever sig in totalt och blir helt förälskad i karaktärerna.

 

Jag tror ni vet hur det är, annars skulle ni nog inte ha hamnat här inne på min blogg. Det är det som är så bra med er. Jag har hamnat i ett sådant läge nu. Inte med en bok, utan med tv-serien Gilmore Girls. 

 

Det är en serie där jag sett lite avsnitt här och var och älskat lite på håll. Länge har jag varit sugen på att titta på den från början och se ordentligt. Så det började jag med någon gång i höstas. Jag älskade säsong ett, för det här är på riktigt något av det mysigaste som finns, men av någon anledning var det inte förrän för någon månad sedan som jag fortsatte att se säsong två. 

 

Och nu är jag så himla, himla kär och smågråter (jag är inte bra på att gråtgråta) med karaktärerna när de blir kära, tar examen, bråkar, får barn och mycket mer. Säsong två och tre var så fantastiska att jag vet att resterande säsonger inte kommer att kunna toppa dem. Just nu har jag sett ungefär halva säsong fyra, vilket betyder att jag sett halva serien. Jag både fruktar och längtar till slutet. Fruktar för att det är slut och att jag inte kommer få se det för första gången igen. Längtar för att jag vill veta exakt vad som händer och för att jag då kan se om serien från början och få njuta av säsong två och tre igen. 

 

Det bästa med Gilmore Girls är att den är så olik andra tv-serier i samma stil. Det är inte dramatiska tvister och lögner hela tiden, man blir inte snurrig av att hålla reda på vilka som är ihop med vilka och vilka som är otrogna med vilka och man suckar inte för att alla idéer tog slut efter den första säsongen. Gilmore Girls är lugnare. Mysigare. Får en att le hela tiden. Känns mer realistiskt. Har världens härligaste och knäppaste karaktärer. Lorelai och Rory har den finaste relationen någonsin och jag tycker så galet mycket om dem, Lukes bitterhet lyckas göra mig glad, Kirk vill jag skratta och gråta åt på samma gång, Emily och Richard vill jag ge käftsmällar och kramas med, och Jess är jag så fruktansvärt kär i fast/för att han krossar mitt/Rorys hjärta och jag hatar Milo Ventimiglia för att han lämnade serien. 

 

Åh. Ja, ni vet hur det är va? Om inte med denna tv-serien så vet ni hur det kan vara med böcker, tv-serier och filmer.  Jag både hatar och älskar det. 

ÄLSKAR Gilmore Girls och vart så himla ledsen när jag såg sista avsnittet (i höstas) efter att ha plöjt igenom hela serien. Vill tillbaka till den världen, det känns som jag förlorat en familj.

Jag förstår precis vad du menar! Och du lyckades förklara tillståndet väldigt bra, när jag försöker så blir det ofta alldeles för krångligt för att någon utomstående (alltså som inte är jag) ska förstå vad jag menar :) Och jag älskar känslan! Typ det bästa som finns <3
PS. Jag tycker också jättemycket om GG men jag har inte kommit mig för att börja titta kronologiskt, utan tittar med intresse när det går på tv :)

ÅH! Detta är en av mina favoritserier. Följde den när den gick på tv, så det är ju ett tag sen jag såg den nu :P Men jag var såååååå arg på milo när han slutade! (Och så kär... ;) ) Och arg för att de gjorde slut i verkligheten också :P

Gilmore Girls är ju en helt underbar serie, jag förstår att du fastnar i den :) (Blev oxå jätte besviken över att Milo Ventimiglia lämnade :(

Jag fullkomligt ÄLSKAR Gilmore Girls!!! Följde dens som tonåring i högstadiet och har länge velat se färdigt den. Fick bara se första säsongen innan jag slutade pga av något att följa serien.
Jag brkade se den med mamma och det blev extra mysigt eftersom jag tycker att mamma och jag har den relationen som Rory och Lorily har i serien. Lite "skojfriska, inte så allvarsamma men kan ändå prata hemlisar" - relationen.
Nu ska jag gå in och leta upp den på cdon, för jag blev såå sugen på att se den!!! :D