Betygsättning och stjärnor

(Tidsintällt inlägg: Egentligen ligger jag på en strand i Spanien)

Jag har funderat på att börja betygsätta böckerna jag läser. Ni vet, lite fina stjärnor och lite häftiga siffror och sånt där. Det kanske ger en bättre bild om hur bra man tycker att boken är. Saken är den att jag tycker inte om betyg. Stjärnor är fina ja, men de missbrukas. Jag tror nämligen inte att jag har samma åsikt om betyg som alla andra människor har. Jag tror att allas sätt att ge betyg skiljer sig åt. För mig är varenda stjärna en bok får bra.

Jag menar, om en bok får två stjärnor, så är ju ändå det två stjärnor. Den har lyckats kamma hem något, och inte bara något, utan två stjärnor. Två stjärnor. Jag ser det som en bedrift. Som något bra. Varenda litet poäng en bok samlar ihop är ju något positivt. För vissa kanske två stjärnor är ett dåligt betyg. För mig är det ett rättså bra ett.

Så om jag skulle sätta betyg, till exempel stjärnor, eller bara poäng ett till fem, skulle jag vara ganska snål. Ytterst, ytterst få böcker, om ens några, skulle få full pott. I och med det tror jag att många skulle tro att jag tycker att böckerna var dåliga, vilket det inte alls behöver betyda.

Själv bryr jag mig inte så mycket om vad andra ger för betyg. Det säger mig mer om hur personen är (om de slänger stjärnor omkring sig lite hur som helst eller om de är lite mer sparsamma) än hur bra boken är. Så nej, än dröjer det innan jag faller för betygsättning. Fast jag gillar stjärnor. Som stjärnor. De är fina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0