För att ha historien fräsch i minnet innan jag börjar läsa Silence, del tre i serien, har jag läst om de här två böckerna. Det var en trevlig läsning, för det är händelserika böcker, men även om Silence står i bokhyllan känner jag inte någon brådska att kasta mig över den.

Jag gillar handlingen med fallna änglar, ärkeänglar (archangels) och deras fiender. Jag tycker om att det finns stora problem samtidigt som karaktärerna har egna problem på mer personlig nivå att handskas med också. När jag läste de här böckerna första gången var jag tagen av kärleken mellan Patch och Nora. Nu tror jag tyvärr inte på den lika mycket.

Det finns ungefär... fem karaktärer som man får lära känna. Det finns fler såklart, men hallå, kom igen. Mer folk så det blir mer folk att misstänka! Det blir tråkigt när "the bad guy" avslöjas annars. Och en sak till. De är tonåringar. Tonåringar gör inte saker hela, hela tiden. Tonåringar jobbar inte, pluggar inte och umgås inte hela tiden. Tonåringar ligger hemma och sover och slappar en hel del också. Allt händer inte på en gång. Jag stör mig på att böckerna utspelar sig på bara en eller ett par veckor. Det blir inte trovärdigt.

Men det är klart att jag ska läsa Silence. Jag vill veta vad som händer. Och när Finale kommer ut lär jag även läsa den.