Järnprinsessan av Julie Kagawa

Om jag ska vara ärlig ville jag ibland att den här boken skulle ta slut. Och slut tog den, men då ville jag helst att den skulle fortsätta lite till. Järnprinsessan är andra delen i Julie Kagawas serie, Iron Fey. Den första, Järnkonungen, hade jag splittrad åsikt om. Jag tycker inte att serien är helt fantastisk eller jätterörande men helt klart värd att läsas. Gratis. Om jag skulle köpa böckerna vore det på grund av de fina omslagen.

Jag tror att jag tyckte mer om bok två än ett. Anledningen är att händelseförloppet inte gick lika snabbt. I Järnkonungen händer det saker precis hela tiden. Man hinner inte smälta det som händer och man hinner inte bli rädd att något ska hända en karaktär som man tycker om – eftersom att de ställs inför dödsfara på ungefär varenda sida och klarar sig undan varenda gång börjar man tro att de är odögliga. Så speciellt spännande blir inte det heller. Handlingen i sig kan däremot vara spännande, även om det kommer saker på vägen som inte känns nödvändigt att ha med. I Järnprinsessan kändes inte allting lika förhastat.

Jag vill inte gå in för mycket på vad den här boken handlar om, eftersom det är tvåan och jag inte vill avslöja för mycket, men kortfattat: alver, älvor, en magisk värld, kärlek och ondska. Det är en rätt fin blandning tycker jag. Något som jag gillar är inspirationen från Shakespeares En Midsommarnattsdröm. En av mina favoritkaraktärer, Puck, kommer rentav därifrån. Jag tycker också om katten Grimalkin. Det är ingen vanlig katt förstås, han kan ju prata, men han har ändå typiska kattegenskaper.

Men sen har vi Meghan. Prinsessa, till hälften människa, till hälften alv. Det har stört mig väldigt mycket hur naiv hon är men jag börjar försöka se en förändring i henne nu. Tyvärr gråter hon fortfarande väldigt ofta. Klart man inte behöver vara stark jämnt, men jag tycker mycket mer om henne när hon agerar tuffare. Jag har fortfarande svårt för hur snabbt hon förälskade sig i alvprinsen Ash när han helst av allt ville döda henne, men jag börjar tycka att deras inte alltför lyckliga relation blir intressantare.

Trots att jag inte avgudar den här boken vill jag veta hur det går. Så visst kommer jag att läsa kommande böcker också.