Recension: Ingen sommar utan dig

Soilers om första boken kan förekomma. 

 

Jag kan inte riktigt komma fram till vad jag tycker om de här böckerna. Jag väntar mig hela tiden att det ska bli mer av det här så kallade triangeldramat, men jag tycker inte att det är så stort egentligen. Böckerna innehåller mycket mer än så. De tar inte bara upp kärlek, utan även hur det är att vara tonåring, hur man går vidare efter att någon man älskar dött och hur omgivningen kan förändras därefter.

 

Man kan väl säga att första boken därför förvånade mig, då triangeldramat inte var så mycket av en triangel. Nu visste jag vad jag skulle vänta mig. Ingen sommar utan dig var lika bra som Sommaren jag blev vacker. Jag tycker om hur den/dem är skrivna. Det är inget speciellt språk egentligen, men det finns en del visa ord bland raderna, ord om hur livet är.

 

Ingen sommar utan dig tar vid nästan ett år senare än första boken slutar, nämligen sommaren därpå. Susannah har dött och Belly och Conrad är inte längre tillsammans (om de nu någonsin var tillsammans). Vad som har hänt under året får man reda på i flashbacks. Jag är inget stort fan av just flashbacks, för det blir så förvirrande när de är slut och man kommer tillbaka i ”rätt tid” igen, men i den här boken är det nog det bästa alternativet.

 

Jag tycker att alla karaktärer är helt okej, förutom Bellys bästa vän Taylor. Det finns ingenting som säger mig varför de är vänner egentligen. De tycker inte om att göra liknande saker och irriterar sig bara på varandra. Visst kan två bästa vänner vara olika men ibland känns det som om de inte ens tycker om varandra.

 

Belly kan vara rätt tråkig och tjurig ibland, men jag har ingenting emot henne. Gällande hennes två kärleksintressen, Jeremiah och Conrad föredrar jag den förstnämnda. Han är åtminstone trevlig! Alla vet att Conrad är känslig, stolt, på gränsen till otrevlig och något av en ensamvarg, och tycker därför det är okej att han blir sur och otillgänglig när brödernas mamma dör. Jeremiah däremot, som alltid är snäll, rolig och lättsam, förväntas vara det även i svåra stunder. Det gör mig ärligt talat sur. Conrad är så självisk och det är honom som Belly har varit kär i hela sitt liv. Det känns som att författaren tycker mest om den här brodern också.

 

Vi får se hur upplösningen i Sommar för evigt blir helt enkelt. Jag har tyvärr en känsla av att Belly kommer välja surmuppen till kille. Men jag hoppas!


Kommentarer
Postat av: Petra

sv: Ja, han känns på tok för ung. Han ser ju dessutom så liten ut. Min Luke är liksom lite sliten och ser lite mjukare ut. :)

2012-07-31 @ 21:12:28
URL: http://petrasbokblogg.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0