Jag måste börja med att säga att jag är helt kär i den svenska utgivningen av den här serien. Omslagen är jättefräna med härliga typsnitt och färger. Det allra bästa är att kanterna på sidorna är svarta. Dessutom gör de sig jättesnygga i bokhyllan. Det här är en av de serierna som jag verkligen tycker att den svenska utgåvan är bättre än originalet. Styxx Fantasy har inte bara hittat bra böcker att översätta utan även skapat otroliga designer. 

 

Döda flickors dans är då del två i Morganvilleserien. Morganville är den stad som man inte anar något ont om, men som har mörka hemligheter och styrs av vampyrer. Människorna fungerar som vampyrernas slavar och är endast trygga (trygga och trygga, det är Morganville vi pratar om...) på dagen. De som försöker lämna staden försvinner antingen mystiskt eller får sitt minne mixtrat med. 

 

Den här serien är perfekt som den som söker ett snabbt tempo, vampyrer, spänning och kärlek. Var beredd på att det inte är den gulliga typen av vampyrer vi pratar om här. Snarare typen som gärna tar sig en smakbit av en om man inte är uppmärksam. 

 

Döda flickors dans tycker jag är precis lika bra som den första boken, Glashuset. Jag irriterar mig pyttelite på översättningen av en del dialoger och speciellt av användandet av ordet "gosse" - tror det hade passat bättre med "grabb" i de fallen, för gosse får det att låta rätt barnsligt. Annars har jag inga problem med språket. Det passar och allt känns väl genomtänkt och planerat. Jag har nämnt det tidigare, men jag törstar verkligen efter ett berättande ur tredje person och det fick jag här. Är galet trött på alla böcker som skrivs i jag-form (även om en del gör sig bäst så). 

 

De fyra vännerna Claire, Eve, Shane och Michael, som är bokens huvudpersoner, är ett jättemysigt gäng. Jag hade gärna bytt plats med någon av dem om de inte bodde i just Morganville. De småtjafsar och retas sådär härligt med varandra att man vill ta del av det. Tyvärr tror jag inte helt på hur snabbt Claire lärde känna dem och blev en i gänget i Glashuset men det var lättare att förbise nu. 

 

Jag är inte direkt eld och lågor över den här boken, men läsvärd är den och jag tyckte mycket om den. Så om du funderar på att läsa den här serien, eller om du har läst Glashuset och funderar på huruvida du borde läsa även Döda flickors dans, kan jag absolut rekommendera det.