Titel: Varma Kroppar

Författare: Isaac Marion

Originalets titel: Warm Bodies

Utgivningsår: 2012

Förlag: Mix Förlag

 

Missa inte att Warm Bodies kommer ut som film 2013. Huvudrollerna har Nicholas Hoult och Teresa Palmer. 

 

                                               

 

 

En zombie som huvudkaraktär. En zombie som är död, rutten och äter människor alltså. En rätt äcklig zombie. Tänk er att den här zombien äter en killes hjärna ochsedan blir kär i killens flickvän. Nämnda kille är väldigt död, till skillnad från zombien men på något sätt lever hans minnen och tankar kvar i zombien.

 

Erkänn att det låter ganska... skumt. Det tyckte i alla fall jag när jag hörde talas om Varma kroppar. Jag tyckte det lät konstigt, äckligt och samtidigt lite roligt på ett absurt sätt. Att döma boken bara sådär utan att ha läst den var dock inte något jag ville göra. Så jag tog tag i saken och läste den här annorlunda berättelsen.

 

Och gissa vad som är ännu konstigare än handlingen? Att jag faktiskt det. På något sätt fungerar det. En bit in i boken förstod jag att det inte alls var en mysko bok med en ännu mer mysko handling och karaktärer - Varma kroppar är vacker. Det hade jag inte väntat mig men glatt överraskad blev jag. Det är fint att läsa om en levande död som får tillbaka livsgnistan när han förälskar sig i en mänsklig tjej. Det är fint - och spännande - att se hur den förstörda världen omkring dem förändras. Men allra, allra bäst är det att läsa om R, denna väldigt speciella zombie. 

 

Att läsa ur en zombies perspektiv var något nytt för mig och en av de sakerna som gjorde mig mest tveksamt inställd till boken. Förutom några saker som jag tycker var konstiga med hans berättarröst - att han på ena sidan berättade att han inte hade någon tidsuppfattning alls och någon sida senare berättade om hur han hade tillbringat de tre senaste dagarna, att han gjorde jämförelser som en zombie omöjligt kunde göra - så var det väldigt intressant. Kanske hade jag föredragit om boken var skriven i tredje person istället för första, för då hade de saker med berättarrösten som jag nämnde nyss fungerat bättre. Bortsett från det älskar jag att läsa om R. Jag gillar R. Han är något av ett monster ja, men om det är okej att ha en crush på ett monster så har jag en crush på R. Jag hejade på honom hela tiden, mer än på alla andra karaktärer i boken tillsammans. 

 

Jag kan tänka mig att Varma kroppar inte alls passar en del. Man måste vara öppen för en lite konstig, speciell och stundtals äcklig huvudkaraktär och även en tämligen ovanlig kärlekshistoria. Om det är en romantisk sådan? Hm, det beror på hur man ser det.

 

Man måste vara öppen för konstigheter helt enkelt, om man ska gilla Varma kroppar. Då kanske man, som jag, hittar ett nytt favoritmonster i R. Det är han som gör boken. Handlingen är bra, språket är bra, allt är bra - men inte alltid mer än så. R däremot - han är bland det mest fascinerande jag läst om på länge.