Titel: Divergent

Författare: Veronica Roth

Förlag: Modernista

Serie: Divergent #1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I YA-bloggvärlden har Veronica Roths Divergent varit ett stort fenomen. Även om man inte har läst boken själv kan jag tro att de flesta som läser bokbloggar har hört talas om den. Jag tänker inte gå in på handlingen mycket mer än att säga att det är en dystopi som utspelar sig i ett framtida samhälle där befolkningen är indelad i fem grupper, även kallade falanger: De lärda, De modiga, De osjälviska, De fridfulla och De ärliga. Vi får följa Beatrice när hon gör en otrolig karaktärsutveckling och kämpar med mod, kärlek och att se vad som är rätt och fel.

 

Första gången jag läste Divergent var på engelska. Jag tyckte väldigt mycket om boken då men det var en del grejer jag inte kunde släppa – världsuppbyggnaden till exempel, hur troligt eller icke troligt allt verkligen var, hur realistiska falangerna var etc.

 

När jag fick boken på svenska kunde jag lägga ner kritikerglasögonen och bara njuta av historien. Det tog inte lång tid för mig att sugas in i världen och påminnas om hur mycket jag tyckte om den första gången. Det var nästan som om jag hade glömt hur bra boken var! Ändå tror jag nästan att jag tyckte om boken mer den här gången.

 

Beatrices karaktärsutveckling är inte något jag kommer glömma i första taget. Det är inte bara det att hon utvecklas mycket – det är sättet hon gör det på och hur skickligt Veronica Roth har lindat in det i berättelsen. I vissa böcker kan man ske karaktärsutvecklingar ske över en natt och genast sänks trovärdigheten ett snäpp. Så är inte fallet här. Man får se vilka val som får Beatrice att utvecklas, man får följa hennes känslor under tiden och i slutet av boken när man tänker tillbaka på hur hon var i början kan man inte bli annat än imponerad.

 

Divergent har en suverän handling (så länge man inte är överdrivet kritisk), flera intressanta och älskvärda karaktärer och ett tempo som ger en ett sug att hela tiden fortsätta läsa. Språket blir effektfullt utan att vara komplicerat, både på engelska och svenska. Jag är riktigt glad över hur bra den svenska översättningen blev. Det fanns inga uttryck jag störde mig på och ”påhittade ord” som kommer med framtidssamhället blev inte det minsta fåniga, något som jag varit lite rädd för.

 

Många tummar upp för den svenska översättningen av Divergent helt enkelt! Om man gillar böcker med både fart och djup i, samt ett intressant världskoncept, är det en bok som absolut är värd att bli given en chans. Jag hoppas verkligen att översättningen som Modernista har gjort öppnar upp fler svenska ögon för den här fantastiska berättelsen.