Insurgent - Veronica Roth

Då var den läst - uppföljaren till väldigt populära Divergent. Jag kan direkt säga att om ni inte har läst Divergent så bör ni göra det. Det är en serie som jag hoppas snart kommer att bli översatt till svenska för jag tror att den skulle tas emot lika bra av läsare som föredrar att läsa på svenska. Fler bör ha möjlighet att läsa den här boken!

Som ni säkert har märkt sätter jag inte betyg på böcker jag har läst (varför går att läsa om här) men om jag hade gjort det så hade förmodligen inte Divergent fått full poäng. Jag vet inte varför för jag älskar boken och det är en av de bästa jag har läst hittills i år (eventuellt den bästa). Likadant är det med uppföljaren. Jag älskar den och jag kan inte ens hitta något som saknas men jag skulle inte kunna ge den full poäng för det. 

Man kastas snabbt in i handlingen när man börjar läsa Insurgent. Det är ingen seg återberättelse om vad som har hänt, utan författaren får en skickligt att minnas sådant som man inte riktigt kom ihåg. Och sen är man fast. Jag var inte så fast att jag inte kunde lägga ifrån mig den och jag kunde utan problem rikta tankarna på annat. Men jag kunde utan problem läsa under längre perioder. Ordet "tråkigt" finns inte ens när man läser Insurgent

Jag kan inte säga vad det är som gjorde att jag inte övertygades helt av Insurgent (och Divergent för den delen). Kanske är det så enkelt att det jag tyckte "saknades" var ett tillfälle där jag skulle kunna brista ut i skakande gråt. Jag älskar ju nämligen sådant. Sorgliga tillfällen fast det dock gott om, även om jag inte hade haft något att bli mer berörd. 

Saken är den att jag tycker verkligen om det. Jag tycker mycket mer om världen som Roth har byggt upp i böckerna efter att ha läst avslutet i Insurgent. Jag vill inte avslöja något mer om det om det skulle vara någon som inte läst boken men planerar att göra det som läser det här. Jag har läst flera åsikter om slutet, men jag kan inte vara mer säker än jag redan är på att jag älskade det. Det var det jag väntade på hela tiden - det slutet - även om jag hade tänkt mig att det skulle vara något sådant, så det var inte jätteförvånande. Men hade det inte varit precis där det hade brutits hade jag blivit besviken. Det är precis så jag tycker att bok två i en triologi ska sluta. Hur ska man kunna vänta på nästa bok nu? Åh åh åh!

Jag är medveten om att detta kan ha blivit en lite osammanhängande recension. Kanske har jag inte lyckats säga så mycket vettigt om boken, men med mitt babbel vill jag förmedla två saker: 1. Jag älskar den, i alla fall ganska mycket, och 2. Läs läs läs.

Kommentarer
Postat av: Iktoro

Någon borde ta och mejla några förlag och be de att översätta den här serien...JAG VILL KUNNA LÄSA DEN!

2012-06-15 @ 23:35:30
URL: http://iktorosbocker.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0