Titel: The Dead-Tossed Waves (Sv. De dödas strand)

Författare: Carrie Ryan

Serie: The Forest of Hands and Teeth

Utgivningsår: 2011

Förlag: Orion Publishing Co

1. The Forest of Hands and Teeth

2. The Dead-Tossed Waves

3. The Dark and Hollow Places

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är nu officiellt kär i Carrie Ryan. Hm... nej, det var inte så jag menade. Vad jag menar är att jag är kär i hennes berättelser. The Dead-Tossed Waves är fortsättningen på The Forest of Hands and Teeth och anda delen i en serie som utspelar sig i en postapokalyptisk värld där en smitta har spridit sig och förvandlat större delen av mänskligheten till levande döda, "Unconsecrated", "Mudo" eller som de är mest kända som - zombies. 

 

Först och främst följer vi en annan karaktär i den här boken - Gabry, Marys dotter. Det gör att man kan läsa den här boken utan att ha läst den första. Jag skulle ändå rekommendera att man gör det då man får en djupare förståelse för berättelsen och framför allt dess karaktärer. Den andra stora förändringen är miljön. Nu får vi som läsare veta mer om resten av världen och även lära känna havsstaden Vista. 

 

Precis som föregångaren är The Dead-Tossed Waves väldigt vacker. Det var en av anledningarna som gjorde att jag satt som klistrad vid boken. Även om världen är förstörd, mänskligheten i risk att dö ut och allting allmänt hopplöst så är boken mycket mer än zombies versus humans. Den handlar om vad som är värt att leva och kämpa för, om rädsla och mod, vänskap och kärlek. Språket är dessutom helt i min smak med vackra formuleringar och en ton som jag inte brukar stöta på när jag läser YA. Det är ibland lite ont om dialoger men under läsningens gång störde det mig bara någon enstaka gång. Resten av tiden var jag helt tillfreds med det. 

 

I The Forest of Hands and Teeth irriterade jag mig på att kärleksdramat tog så mycket utrymme men det problemet upplevde jag inte på samma sätt nu. Någon gång ville jag säga åt Gabry att tänka på annat men för övrigt tyckte jag om att det är mycket fokus på relationerna karaktärerna emellan när det gäller vänskap, kärlek och familj. 

 

Handlingsmässigt började boken spännande, man introducerades i världen och fick träffa Mary igen (vilket var något av det bästa) men sedan blev jag tveksam på hur Ryan skulle fortsätta. Jag kunde inte tänka mig att berättelsen skulle ta någon rikting som jag helt skulle tycka om. Tvivlet visade sig onödigt - det blev bättre än väntat och den sista tredjedelen var fantastisk. Det bästa är att man aldrig vet vilka karaktärer som kommer komma undan levande och i vilket skick de i så fall kommer vara. Och slutet... Helt klart min typ av slut. Jag blev tårögd flera gånger under läsningens gång vilket bara är bra. Jag älskar när det är sorgligt eller rörande eller ja... känslosamt! Det var det. På just det sätt som jag gillar. 

 

Det finns saker jag gärna skulle ha sett annorlunda men överlag tycker jag väldigt mycket om den här boken. Böckerna faller antagligen inte alla andra i smaken men jag rekommenderar dem varmt.